Historieförfining

Jag minns relativt väl allt man skulle lära sig i skolan om det gamla Grekland. Bland annat var det något om en man som sprang 42 kilometer till en stad för att varna staden att den snart skulle belägras. Mannen kom fram och sa det han skulle säga och föll sedan död ner. Av utmattning. Sedan dess springer människor i hela världen Marathon som en slags hyllning kanske? Till den där mannen?

Min kära mamma springer Marathon idag, just nu - i spöregn. Jag sitter hemma med en sjuk minsta dotter och följer hennes lopp på nätet. Jag insåg lite sent att man kunde logga in och se exakt var en favoritlöpare befann sig, men när jag väl gjorde det fick jag en liten karta över Stockholm. På kartan var loppets båda cirklar utritade och fyllde jag i min mors namn och startnummer så fick jag en liten löpande streckgubbe som markering utefter loppets bana. Där var hon. Vid Djurgårdsbrunn ungefär, exakt 25 kilometer efter start. Jag kände mig så stolt över den där streckgubben - min mamma och följde de där siffrorna en liten stund, hur de gick från 25.0 till 25.01 och 02 och 03 och så vidare. Och så kom jag på det! Det är förstås bara lur! Självklart springer inte hela världen en massa Marathonmil för att hylla en man som sprang och sedan dog i Grekland för länge sedan. Det där är bara vanlig patriarkal historieförfalskning för att skyla över den egentliga bedriften. Bedriften är översättningsbar. Kilometer för veckor, meter för timmar och dagar det tar att bära och föda fram ett barn, så som så många kvinnor gjort och fortfarande gör överallt och jämt. 42 kilometer är en hyllning till graviditetens 40 veckor, där de extra två kilometrarna är för att kompensera och erkänna alla de kvinnor som går över tid. Min mamma befann sig vid Djurgårdsbrunn exakt 25 kilometer in i loppet, det vill säga på exakt samma plats och i exakt samma vecka som jag befinner mig i. Just nu. Hon hade passerat halvvägsvimpeln och det måste kännas bra - men också tungt kanske? Den där lilla streckgubben stretade och stretade och det var en jävla bit kvar. Men tänk! Ett helt lopp till den gravida kvinnans ära! Och tänk att ha en mamma som springer det idag, just nu!