Han skrattar. Älskade ungen skrattar! Han liksom kiknar till en lång lycklig stund - på en utandning - och ser sedan helt förvånad ut (av ljudet? av känslan? av responsen från oss?) och sedan kippar han efter andan och börjar om igen. Kiknar på utandning (hee!) med alldeles glittrande ögon. Kolla på mig! Kolla på dig! Kolla vad du gör när jag gör såhär! Skratt när det bubblar fram såhär är ett socialt mirakel! Och min pojke är med i gemet!
Dessutom har hans ögonfransar vuxit ut. Eller nej. De har skjutit ut. Jag har kunnat se dem växa fram ur sina rötters hålor och böjas ut täta och mörka runt hans fortfarande svårdefinierade kloka ögon. Han är så underbart fin. Och fortfarande så härligt fjunig över huvudet. Jag drar in hans doft, jag trycker honom mot mig. Jag pussar och pussar. Min son. Min sista lilla bebis!
måndag 30 november 2015
tisdag 24 november 2015
Appropå tidig screening: Heja Östergötlands landsting
Östergötland verkar vara först med tidig screening. Rätta mig om jag har fel, men kolla här och heja, heja!
Föreläsning med Stefan Hansson och uppstartsmöte för HELLP patientföreningen
Nu sker en massa saker parallellt. Facebookgruppen som samlat kvinnor med erfarenhet av HELLP-syndrom har bildat en patientförening samtidigt som jag och vi förbereder en föreläsning med professor Stefan Hansson från Lund. Patientföreningen är redan bildad formellt sett (!), men har ännu inte tagit sitt första officiella kliv ut på nätet. Detta händer dock snart och jag lär skriva om det när det sker.
Stefan Hansson hörde talas om vår grupp genom kontakterna som knutits via denna blogg. Här och här kan en läsa inläggen där han figurerar med sin kunskap i bloggen (förövrigt mina mest välbesökta inlägg!). Han erbjöd sig att komma och föreläsa för oss i gruppen och nu den 2a december ska han göra just det! Detta ska ske i en lokal på söder i Stockholm och läser man detta och bor i närheten och har ett behov av att lära sig mer om havandeskapsförgiftning och HELLP, har man frågor att ställa och vill sätta sig in forskningsläget så tycker jag verkligen att man ska komma till föreläsningen (och kanske passa på att bli medlem i föreningen?). Det finns några platser kvar. Skriv en kommentar med kontaktinfo så hör jag av mig med mer information.
Alltså:
Vad: Föreläsning om havandeksapsförgiftning och HELLP med Stefan Hansson
När: 2a december klockan 16.00
Var: Södermalm, Stockholm
Hur: Kommentera här med kontaktinfo (jag publicerar ej utan hör av mig mejlledes istället!) så får ni veta var!
Här kan en läsa mer om Stefan Hanssons forskning samt det nya läkemedelsföretaget A1M Pharma AB som håller på för fullt för att ta fram ett läkemedel för behandling och tidig screening av havandeskapsförgiftning.
Stefan Hansson hörde talas om vår grupp genom kontakterna som knutits via denna blogg. Här och här kan en läsa inläggen där han figurerar med sin kunskap i bloggen (förövrigt mina mest välbesökta inlägg!). Han erbjöd sig att komma och föreläsa för oss i gruppen och nu den 2a december ska han göra just det! Detta ska ske i en lokal på söder i Stockholm och läser man detta och bor i närheten och har ett behov av att lära sig mer om havandeskapsförgiftning och HELLP, har man frågor att ställa och vill sätta sig in forskningsläget så tycker jag verkligen att man ska komma till föreläsningen (och kanske passa på att bli medlem i föreningen?). Det finns några platser kvar. Skriv en kommentar med kontaktinfo så hör jag av mig med mer information.
Alltså:
Vad: Föreläsning om havandeksapsförgiftning och HELLP med Stefan Hansson
När: 2a december klockan 16.00
Var: Södermalm, Stockholm
Hur: Kommentera här med kontaktinfo (jag publicerar ej utan hör av mig mejlledes istället!) så får ni veta var!
Här kan en läsa mer om Stefan Hanssons forskning samt det nya läkemedelsföretaget A1M Pharma AB som håller på för fullt för att ta fram ett läkemedel för behandling och tidig screening av havandeskapsförgiftning.
tisdag 17 november 2015
Världsprematurdagen
Idag är det den 17e november och världsprematurdagen. Svenska prematurförbundet anordnar seminarier runt om i landet och jag hade anmält mig till det i Stockholm, men jag sitter här. I förorten och skall strax springa iväg med min bebis för att hämta på dagis. Jag hinner inte in till stan. Men här kan man snart se seminariet på web-tv (hoppas jag!)!
Min för tidigt födda flicka är nu i en fas då hon förbjuder mig att prata om att hon är för tidigt född. Hon går i ettan och det sociala spelet med de jämnåriga tar mer och mer plats i hennes liv. Hon vill inte vara annorlunda. Hon vill inte att de ska veta. Hon vill inte höra att hon har ett litet huvud mer. Men det är en aktuell fråga. Vi har låtit henne börja i skolan med sina årsbarn men borde kanske ha låtit henne börja enligt hennes korrigerade ålder. I så fall skulle hon gått i sexårs nu och varit nästan störst i klassen. Nu är hon yngst och hennes klasslärare säger att det märks. Jag oroar mig. Vad innebär det för självsäkerheten att jämt känna det som om man måste komma ikapp? Hur mycket spelar ålder in i det sociala spelet om status och vänner? Ganska mycket är jag rädd, i den åldern. Hon behöver sin säkerhet, hon behöver få känna sig bra och duktig och vanlig - inte udda. Och jag vill inte att hon ska känna sig ensam. Älskade barn!
Prematurförbundet kämpar för att lyfta frågor om för tidigt födda barn och bland annat har man tittat på vad som händer vid skolstart. De har nyligen gått ut med rekommendationen att korrigera ålder för skolstart och ja. Jag önskar att jag hade sett dessa rekommendationer tidigare.
Min för tidigt födda flicka är nu i en fas då hon förbjuder mig att prata om att hon är för tidigt född. Hon går i ettan och det sociala spelet med de jämnåriga tar mer och mer plats i hennes liv. Hon vill inte vara annorlunda. Hon vill inte att de ska veta. Hon vill inte höra att hon har ett litet huvud mer. Men det är en aktuell fråga. Vi har låtit henne börja i skolan med sina årsbarn men borde kanske ha låtit henne börja enligt hennes korrigerade ålder. I så fall skulle hon gått i sexårs nu och varit nästan störst i klassen. Nu är hon yngst och hennes klasslärare säger att det märks. Jag oroar mig. Vad innebär det för självsäkerheten att jämt känna det som om man måste komma ikapp? Hur mycket spelar ålder in i det sociala spelet om status och vänner? Ganska mycket är jag rädd, i den åldern. Hon behöver sin säkerhet, hon behöver få känna sig bra och duktig och vanlig - inte udda. Och jag vill inte att hon ska känna sig ensam. Älskade barn!
Prematurförbundet kämpar för att lyfta frågor om för tidigt födda barn och bland annat har man tittat på vad som händer vid skolstart. De har nyligen gått ut med rekommendationen att korrigera ålder för skolstart och ja. Jag önskar att jag hade sett dessa rekommendationer tidigare.
måndag 9 november 2015
Läser om Siri
Lena Einhorn har skrivit en roman byggd på mycket research om Siri von Essens liv med August Strindberg och jag har i dagarna sträckläst den. Den är väldigt fin och jag rekommenderar den. Det är helt magiskt hur märkligt nära historien kan kliva fram och inpå en i en roman. Det kör hästskjutsar på Drottninggatan och Siri får inte stå på scenen eftersom hon är gift, men annars är det som att jag känner igen mig... i livet, i ambitionen, i staden på något sätt. Södertälje är visserligen ett flott badsommarnöje som de åker ångbåt till från huvudstaden (de tillhör ju det borgerliga samhällsskiktet) men det andra: hur hon längtar efter att få uttrycka sig, vara sitt bästa, älska, bli sedd och respekterad, hur hon vill få gå på maskerader och dricka drinkar och träffa konstnärer och inspirerande människor från när och fjärran. Hur hon vill skydda sig från att bli gravid men inte kan. Svartsjukan, flirtarna, beskrivningen av känslan av att vara i flow (att plocka körsbär). Problemet mellan män och kvinnor, orättvisan först och främst men också konkurrensen och föreställningarna. Det känns igen. Och hänger på något märkligt sätt ihop med det andra som både känns igen och inte känns igen: Det som har med förlossningarna och livet med barnen att göra. Familjelivet. Siri förlorar sin första dotter i tuberkulos. Siri föder sitt andra barn i sjunde månaden hos en änglamakerska på Smålandsgatan. Barnet föds och bärs bort och dör senare samma dag utan att Siri ens har tittat på henne. Moder och fader okända! Detta kunde de leva och verka med. Spela och skriva teater med. Abort för hundra år sedan hette änglamakeri. Fy fan vad mycket bättre det är med dagens aborträtt och abortsätt. Och fy fan vilken tur det är att sjukvården utvecklas och att barnen kan räddas idag från sådant som tuberkulos och för tidig födsel.
Det andra jag slås av när jag läser är hur familjelivet är utformat för att passa in i deras skapande liv. Där finns stora skillnader: De har en barnflicka som ser om barnen på dagarna. En annan som kommer och lagar frukost och lunch till dem och middagen går August ner och hämtar från restaurangen Tre remmare! Allt för att de ska kunna sitta och skriva och plugga repliker så mycket och ostört som möjligt.
Och här sitter då jag och har panik för att jag måste skriva något färdigt under just föräldraledigheten eftersom det är den enda lediga tiden jag har framför mig i livet. Damn! Jag hinner ju inte plocka många körsbär innan min älskade lilla son vill amma och byta blöja och sedan är det dags att hämta på dagis!
Det andra jag slås av när jag läser är hur familjelivet är utformat för att passa in i deras skapande liv. Där finns stora skillnader: De har en barnflicka som ser om barnen på dagarna. En annan som kommer och lagar frukost och lunch till dem och middagen går August ner och hämtar från restaurangen Tre remmare! Allt för att de ska kunna sitta och skriva och plugga repliker så mycket och ostört som möjligt.
Och här sitter då jag och har panik för att jag måste skriva något färdigt under just föräldraledigheten eftersom det är den enda lediga tiden jag har framför mig i livet. Damn! Jag hinner ju inte plocka många körsbär innan min älskade lilla son vill amma och byta blöja och sedan är det dags att hämta på dagis!
måndag 2 november 2015
Apropå regler om deltid på förskolan vid föräldraledighet
Jo, jag skrev ju tidigare om reglerna för deltid vid föräldraledighet. Då var det verksamhetsansvariga på min yngsta dotters förskola som i månadsskiftet augusti/september i år, några dagar innan vi förlöstes, påstod att vi om vi födde barn i slutet av augusti inte skulle ha rätt till heltid alls från och med september. Detta är alltså helt fel och osant! Verksamhetsansvarige har bett om ursäkt efter att vi tillsammans bokstaverat oss igenom regelpunkten som berör just denna typ av deltidsbestämmelse. Det är alltså såhär att deltid vid föräldraledighet med nyfött barn inträder en månad efter barnets födelse - men månaden börjar räknas från månadsskiftet EFTER det nya barnets födelse. Regelpunktstexten exemplifierar till och med för att göra det hela extra tydligt: Om barnet är fött den 15 juli påbörjas deltiden den 1 september!
Det är förstås anmärkningsvärt att hon inte visste detta. Det är också anmärkningsvärt att hon med sin okunskap skrämde mig dagarna innan förlossningen med scenariot att jag som nyförlöst och nysnittad skulle bli tvungen att både hämta och lämna varje dag på dagis. Min man kan, med deltidsbestämmelserna som reglerar inte bara antal timmar på förskolan per vecka (30 timmar) utan också VILKA timmar under dagen som barnet ska vistas där (mellan 8 och 9 på morgonen och 14-16 på eftermiddagen), inte hjälpa till med vare sig hämtning eller lämning på förskolan. Detta innebär i praktiken att vi båda blir tvungna att hämta och lämna varje dag och att vi alltså inte kan hjälpa varandra. Han måste ta med sig stora flickan till skolan. Hon går i skolan tre stationer bort och börjar 8.15. Jag (och lillebror) får ta lilla dottern till dagis. Skulle vi få lämna henne 7.30, skulle en förälder kunna lämna båda barnen på en gång, men nej. Nu går inte det. Nu krävs det två föräldrar! Det är förstås totalt ineffektivt sett ur ett stressigt livspusselperspektiv. Och lillebrors behov måste såklart bortprioriteras. Hur sjutton vi skulle göra om vi var separerade begriper jag inte och det gör säkert ingen annan heller?
Varför måste Stockholms Stad tillämpa sådana regler? Förstår de hur de begränsar familjers möjlighet att trixa för att få saker att gå ihop? Om de nu nyligen har blivit generösare med tid på dagis för föräldraledigas barn (och argumenten för det är många och goda sett ur barnens perspektiv), varför kan de då inte också lämna över dagsplaneringen till föräldrarna och låta vistelsetiden styras av deras behov? Är barnomsorgen till för barnen och föräldrarna eller för organisationen som sådan?
Men andra kommuner är förstås ännu dummare. Sett ur ett nationellt perspektiv är 30 timmar på dagis i veckan en lyx! På flera håll är ju fortfarande 15 timmar i veckan norm och det är inte riktigt klokt. På femton timmar i veckan hinner man väl inte lämna innan man ska packa ihop sin bebis och åka och hämta igen. Vad blir det för start för en nyförlöst bebis: Att dag efter dag stressas runt med sin mamma på det sättet? Nej, hear alla kommuner utanför Stockholm som ännu inte tillämpar 30 timmars veckor för föräldralediga: Skärpning! Och hear alla verksamhetsansvariga på Stockholms förskolor: Föräldrar har rätt till heltid åtminstone en månad efter förlossning (mammor har rätt att läka), kolla era papper! Och hear alla politiker i Stockholms kommun: Det är dags att ta bort timbegränsningen per dag på förskolan och låta familjerna planera själva utifrån sina behov! Verksamheten är till för dem!
Det är förstås anmärkningsvärt att hon inte visste detta. Det är också anmärkningsvärt att hon med sin okunskap skrämde mig dagarna innan förlossningen med scenariot att jag som nyförlöst och nysnittad skulle bli tvungen att både hämta och lämna varje dag på dagis. Min man kan, med deltidsbestämmelserna som reglerar inte bara antal timmar på förskolan per vecka (30 timmar) utan också VILKA timmar under dagen som barnet ska vistas där (mellan 8 och 9 på morgonen och 14-16 på eftermiddagen), inte hjälpa till med vare sig hämtning eller lämning på förskolan. Detta innebär i praktiken att vi båda blir tvungna att hämta och lämna varje dag och att vi alltså inte kan hjälpa varandra. Han måste ta med sig stora flickan till skolan. Hon går i skolan tre stationer bort och börjar 8.15. Jag (och lillebror) får ta lilla dottern till dagis. Skulle vi få lämna henne 7.30, skulle en förälder kunna lämna båda barnen på en gång, men nej. Nu går inte det. Nu krävs det två föräldrar! Det är förstås totalt ineffektivt sett ur ett stressigt livspusselperspektiv. Och lillebrors behov måste såklart bortprioriteras. Hur sjutton vi skulle göra om vi var separerade begriper jag inte och det gör säkert ingen annan heller?
Varför måste Stockholms Stad tillämpa sådana regler? Förstår de hur de begränsar familjers möjlighet att trixa för att få saker att gå ihop? Om de nu nyligen har blivit generösare med tid på dagis för föräldraledigas barn (och argumenten för det är många och goda sett ur barnens perspektiv), varför kan de då inte också lämna över dagsplaneringen till föräldrarna och låta vistelsetiden styras av deras behov? Är barnomsorgen till för barnen och föräldrarna eller för organisationen som sådan?
Men andra kommuner är förstås ännu dummare. Sett ur ett nationellt perspektiv är 30 timmar på dagis i veckan en lyx! På flera håll är ju fortfarande 15 timmar i veckan norm och det är inte riktigt klokt. På femton timmar i veckan hinner man väl inte lämna innan man ska packa ihop sin bebis och åka och hämta igen. Vad blir det för start för en nyförlöst bebis: Att dag efter dag stressas runt med sin mamma på det sättet? Nej, hear alla kommuner utanför Stockholm som ännu inte tillämpar 30 timmars veckor för föräldralediga: Skärpning! Och hear alla verksamhetsansvariga på Stockholms förskolor: Föräldrar har rätt till heltid åtminstone en månad efter förlossning (mammor har rätt att läka), kolla era papper! Och hear alla politiker i Stockholms kommun: Det är dags att ta bort timbegränsningen per dag på förskolan och låta familjerna planera själva utifrån sina behov! Verksamheten är till för dem!
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)