Lena Einhorn har skrivit en roman byggd på mycket research om Siri von Essens liv med August Strindberg och jag har i dagarna sträckläst den. Den är väldigt fin och jag rekommenderar den. Det är helt magiskt hur märkligt nära historien kan kliva fram och inpå en i en roman. Det kör hästskjutsar på Drottninggatan och Siri får inte stå på scenen eftersom hon är gift, men annars är det som att jag känner igen mig... i livet, i ambitionen, i staden på något sätt. Södertälje är visserligen ett flott badsommarnöje som de åker ångbåt till från huvudstaden (de tillhör ju det borgerliga samhällsskiktet) men det andra: hur hon längtar efter att få uttrycka sig, vara sitt bästa, älska, bli sedd och respekterad, hur hon vill få gå på maskerader och dricka drinkar och träffa konstnärer och inspirerande människor från när och fjärran. Hur hon vill skydda sig från att bli gravid men inte kan. Svartsjukan, flirtarna, beskrivningen av känslan av att vara i flow (att plocka körsbär). Problemet mellan män och kvinnor, orättvisan först och främst men också konkurrensen och föreställningarna. Det känns igen. Och hänger på något märkligt sätt ihop med det andra som både känns igen och inte känns igen: Det som har med förlossningarna och livet med barnen att göra. Familjelivet. Siri förlorar sin första dotter i tuberkulos. Siri föder sitt andra barn i sjunde månaden hos en änglamakerska på Smålandsgatan. Barnet föds och bärs bort och dör senare samma dag utan att Siri ens har tittat på henne. Moder och fader okända! Detta kunde de leva och verka med. Spela och skriva teater med. Abort för hundra år sedan hette änglamakeri. Fy fan vad mycket bättre det är med dagens aborträtt och abortsätt. Och fy fan vilken tur det är att sjukvården utvecklas och att barnen kan räddas idag från sådant som tuberkulos och för tidig födsel.
Det andra jag slås av när jag läser är hur familjelivet är utformat för att passa in i deras skapande liv. Där finns stora skillnader: De har en barnflicka som ser om barnen på dagarna. En annan som kommer och lagar frukost och lunch till dem och middagen går August ner och hämtar från restaurangen Tre remmare! Allt för att de ska kunna sitta och skriva och plugga repliker så mycket och ostört som möjligt.
Och här sitter då jag och har panik för att jag måste skriva något färdigt under just föräldraledigheten eftersom det är den enda lediga tiden jag har framför mig i livet. Damn! Jag hinner ju inte plocka många körsbär innan min älskade lilla son vill amma och byta blöja och sedan är det dags att hämta på dagis!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar