Idag är det den 17e november och världsprematurdagen. Svenska prematurförbundet anordnar seminarier runt om i landet och jag hade anmält mig till det i Stockholm, men jag sitter här. I förorten och skall strax springa iväg med min bebis för att hämta på dagis. Jag hinner inte in till stan. Men här kan man snart se seminariet på web-tv (hoppas jag!)!
Min för tidigt födda flicka är nu i en fas då hon förbjuder mig att prata om att hon är för tidigt född. Hon går i ettan och det sociala spelet med de jämnåriga tar mer och mer plats i hennes liv. Hon vill inte vara annorlunda. Hon vill inte att de ska veta. Hon vill inte höra att hon har ett litet huvud mer. Men det är en aktuell fråga. Vi har låtit henne börja i skolan med sina årsbarn men borde kanske ha låtit henne börja enligt hennes korrigerade ålder. I så fall skulle hon gått i sexårs nu och varit nästan störst i klassen. Nu är hon yngst och hennes klasslärare säger att det märks. Jag oroar mig. Vad innebär det för självsäkerheten att jämt känna det som om man måste komma ikapp? Hur mycket spelar ålder in i det sociala spelet om status och vänner? Ganska mycket är jag rädd, i den åldern. Hon behöver sin säkerhet, hon behöver få känna sig bra och duktig och vanlig - inte udda. Och jag vill inte att hon ska känna sig ensam. Älskade barn!
Prematurförbundet kämpar för att lyfta frågor om för tidigt födda barn och bland annat har man tittat på vad som händer vid skolstart. De har nyligen gått ut med rekommendationen att korrigera ålder för skolstart och ja. Jag önskar att jag hade sett dessa rekommendationer tidigare.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar