Sitter själv i huset i Östergötland och tanken är att jag ska vara här i sex dagar. Sex tysta, ensamma dagar med skrivande och tänkande och lugn och ro innan notch-testet den 1a juni och allt som efter det kan komma att bli hektiskt. Med mig har jag en liten burk urinstickor. Min barnmorska ville egentligen att jag skulle ta ett blodtryck under denna vecka också men om inte någon i bygden här råkar ha en blodtrycksmätare så blir det inte av. Pojken i magen sparkar och sparkar. Det är inte klokt vad han vill att jag ska tänka på honom nu. Han kanske tycker att det har varit för mycket fokus på annat? Jag klappar honom med jämna mellanrum. Hejhej därinne!
Idag sa jag hej då till mina döttrar som blev hämtade med bil av deras far. När de kört bort och jag vinkat vid vägen gick jag rakt upp till huset och in i rummet och la mig i sängen och grät. Sedan var det dags att säga hej då till mamma och pappa och hunden också. Jag klev upp och gjorde det och sedan dess har det bara varit koltrasten som hörts genom fönstret. Jag har mammas nybakta bröd att skära skivor av och några alkoholfria öl att knipsa upp och rökt fisk från rökeriet i kylskåpet. Jag ska nog klara mig. Jag har mycket textredigering framför mig. Det blir nog bra och kul. Bara jag kan få avskeden ur kroppen...
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar