Efter hoppet om en "normal" graviditet

Nej. Nej. Nej. Tre gånger ska det vara innan man inser att det inte går.  Min kropp fixar inte graviditeter. Den är byggd för haveri. Två vackra barn har den med enormt mycket hjälp lyckats föda fram, ett tredje barn simmar omkring därinne i magens läskiga universum av kärl och flöden och fostervatten. It is happening again. It is happening again. Jag låg där på den pappersklädda madrassen i det nedsläckta rummet och lyssnade på ljudet av flödet i mina kärl. Jag låg och stirrade på bilden av ljudet av flödet på skärmen. En puls som slog upp som en bergstopp och sedan föll alldeles för långt ner i ett hack, en spricka, innan den hämtade upp sig i en dal och sedan efter en liten stund slog upp i en topp igen. Så ser en notch ut. Det är den där sprickan, hacket efter toppen.

En notch på vänster sida plus dålig flödesmätning gav två dåliga poäng från vänstra uterina kärlet. På högra sidan hade jag ingen notch men dåliga flöden. Det gav en dålig poäng till och jag landade totalt på samma siffra som förra gången. Tre. 

Min man var inte med idag heller, men inte för att han inte fick utan för att det inte gick. Vår lilla dotter är fortfarande sjuk och stora måste ju till skolan. Som tur var råkade mitt besök sammanfalla med min väns sista pass på Södersjukhuset innan barnmorskeexamen. Hon kunde smita ifrån en stund och var med och höll sig nära mig. Höll mig om axeln. Det var kallt i det där rummet, vi var som nere på en sjöbotten i Nordnorge, och det var tur att hon fanns där och bara andades lite åt mig. Ställde några frågor, fick verkligheten att hänga samman. Jag blev så mörk inombords och sommaren gick i lås och omringades av sjukhusbesök och oro. I bästa fall. I värsta fall..... Det kan man inte ens tänka på, men man vet att det finns där. Ett i värsta fall-scenario.

Jag hade inte sovit så värst mycket natten innan. Och nu ska jag sova ikapp mig. Sen kanske jag kan tänka lite bättre. Orka lite till. Inte ge vika för förbjudna känslor av skam och ånger och vilja att bara ge upp. Jag måste hitta autopiloten, välmåendesoldaten. Någonting i mig som orkar upp med hakan.