Förlossningar i Adolf Fredriks kyrka

I fredags var jag på KI-studenternas barnmorskeexamen i Adolf Fredriks kyrka. Jag var förstås där för att hedra min kära vän som efter så mycket stress och slit och med långa praktikdagar och tentor och spännande inlärningsmetoder (vad sägs tex om att öva sig att sy ihop ett nyförlöst underliv genom att sätta stygn i en bit kycklingfilé?) nu är färdigutbildad barnmorska! Det var en stor dag. Alldeles precis så som en avslutningsdag ska vara. Högtidlig, somrig, underbar. Människor hade blommor i händerna och i håret och klänningstygerna frasade. Jag hade själv lyckats hitta en klänning på Myrorna tvärs över gatan som rymde min gravida mage och bytte således om där på plats. En vän som redan satt i bänkraden när jag kom hade en bukett rosor med sig till vår vän, men hon hade burit buketten på pakethållaren på cykeln och när hon tog bort den prasslande plasten föll en av rosorna av. Jag tog den avhuggna rosen och klämde in i min rufsiga hårtofs och vipps hade jag förvandlats till en sommartjej på skolavslutning.
   Barnmorskestudenternas ögon glittrade av stolthet när de två och två gick upp till altaret i mittgången. Om sina halsar hade de alla ett varsitt nytt halsband föreställande en röd, halvt öppen snippa i eternitlera. De gick upp och satte sig och blev uppropade för att få sina broscher och diplom och läraren höll ett tal som handlade om världens viktigaste yrke. Hon la tyngden på den kärlek som en barnmorska måste kunna ge den födande kvinnan under födsloförloppet och det stöd som barnmorskan ska vara för kvinnor under alla skeenden i hennes fertila liv. Hon sa med enfas att barnmorskeyrket var ett praktiskt sådant och hon bad barnmorskestudenterna hålla upp sina händer. De höll upp sina händer så att vi såg deras handflator. Dessa händer, sa läraren, har tillsammans under praktikperioden undersökt 6000 gravida magar och tillsammans har de tagit emot 1300 nya liv till världen.

Tårarna rann över. Och när jag tittade upp och skulle blinka bort dem råkade min blick falla på monumentet i hörnet på kyrkväggen.  Jag såg detta:

 

 

 

Jag fixerade den mörka statyn av ängeln och blev genast helt till mig. Den passade perfekt! Ja men titta ni också (och förlåt för dålig bildkvalitet):

 

 

En bevingad ängel verkar assistera hela jordens födelse genom en vagina av slöjaktiga hudveck och blygdläppar. Ibland blir man så förvånad över vilka motsägelsefulla bilder som ändå ryms inom kyrkans väggar. Kanske var det därför som Adolf Fredriks kyrka valts som examensplats för just barnmorskor?  

Vi sjöng Den blomstertid nu kommer och avrundade sedan ceremonin på en bakgård i Hägersten där vi drack bubbel och åt och hade det gott. Jag är så ofantligt stolt över min vän. All kärlek till dig! Barnmorskan som hjälpande ängel och världen som återföds med varje nytt barn!