Livet vidare

Nu är jag alltså sjukskriven från mina jobbsökaraktiviteter. Jag hann söka tio jobb och blev uppringd för intervjubokning två gånger  (!). Där först - i telefonen-  fick jag enligt min arbetsförmedlare tala om att jag var gravid. Inte innan i brevet. Utan just i telefonen när de sa sådär effektivt och trevligt att jag ringer från det och det stället angående den och den anställningen och skulle vilja boka in dig för en intervju. Då fick jag harkla mig och tala om att "jag är sent gravid och troligtvis sjukskriven om en inte allt för lång tid. Kan ni spara min ansökan? Hålla mig aktuell i ett år cirka?" Finns det någon som tror att det ens är möjligt? Att detta förfarande inte snarare sabbat mina chanser för jobb där senare?

Men alltså: Sjukskriven på heltid från och med nu och det känns lugnt och skönt. Jag kommer förstås att få pendla in till stan en hel del. En dag i veckan är det ultraljud för att kolla flöden i navelsträngen och med jämna mellanrum också tillväxten på barnet. En annan dag i veckan ska jag åka in igen för möten med barnmorskan. Det är urintesten, blodtrycket och CTG-kurvorna som ska kontrolleras. Jag är i vecka 26 och min äldsta dotter kom i vecka 29. Det betyder att det är tre veckor kvar innan jag kommer att leva bara en dag i taget.

Min man har hämtat barnsängen som blev kvar i huset i Östergötland när vi flyttade därifrån. Annars är inget förberett särskilt för barnet. Jag har inte ens börjat skriva i barnets dagbok än. Under de andra två graviditeterna förde jag dagbok från början, men nu har jag inte hunnit. Antar att det är bloggandet som också ställt sig lite i vägen - svårt att skriva två parallella dagböcker om samma skeende på något sätt. Men jag har i alla fall införskaffat den lilla anteckningsboken och den är så fin. Med en sekelskifteslik luftballong på framsidan. Jag måste hitta en passande penna snart och en lugn vrå i tiden att sätta mig ner och formulera mig till honom specifikt. Mitt sista lilla barn i magen. Han behöver det fokuset för det har varit så mycket kring hans föräldrar och deras bråkiga relation, så mycket kring hans mor och hennes mående och oro och så mycket kring hans systrar som lever och leker och behöver och kräver.

Andra förberedelser behöver också göras. Hans lilla syster måste hinna flytta över i egen säng och hennes kläder behöver rensas och flytta ut ur vårt rum och in i en egen garderob i det som alltså ska bli systrarnas rum. Bebiskläder måste sorteras fram igen - de allra minsta storlekarna (var vi nu la dem?). Ett skötbord måste ordnas ovanpå tvättmaskinen och insatsen till liggvagnen måste rotas upp ur bråten nere i källarförrådet. Men det är förstås under kontroll. Allt finns och behöver bara struktureras lite. Det är väl egentligen bara det att lilla dotterns flytt in i sin systers rum som kan tänkas ta lite mer oberäknelig tid i anspråk framöver. Hon behöver få lugn och ro till att vänja sig.

Det och den här kärleksrelationen. På måndag ska vi träffa vår farbror igen. Fram till nu har det inte funnits annat prat mellan oss än kyligt praktiskt prat. Bortsett från ett mejl som har skickats från min utkorg till hans inkorg. Han svarade på det direkt och talade om att han hade läst och tänkte svara på mejlet (som var rejält angeläget). Sedan har det varit noll och inget. Sedan dess har det varit tyst.

Vilket sorts prat ska komma på måndag? Det återstår att se.