Jag bytte bort en dag på sjukhuset mot en dag i solen på stranden och var mycket nöjd med mig själv. Barnen kiknade och skrattade i vattnet. Jag blåste upp badpuffar och käkade ballerinakex på filten, läste lite där jag kunde, badade från bryggan. Hade sommar. Dagen efter klev jag ur bilen i ösregn vid specen. Passerade igenom mina kontroller, check, check, check. Flödena i navelsträngen var bra. CTGn fin. Urinet negativt och blodtrycket låg på 120/70. Toxblodprovet togs men jag har ännu ej hört resultatet vilket alltså betyder att jag fortfarande har värden inom normalspannet. Frågan är om trombocyterna har fortsatt att sjunka eller inte och svaret på det ligger ett telefonsamtal bort. Det är ett problem med detta och det är att min telefon och alla mina kontakter är nedsläckta och döda. Telefonen gav upp andan i skogen vid stugan. Ett tag kändes det som en dålig film. Tänk nödsituation. Tänk att vara fast i vildmarken. Tänk att inte kunna nås eller nå någon. Men jag la undan alla sådana tankar. Det gällde att komma hem och rota fram en annan telefon. byta simkort. hitta alla nödvändiga nummer. Så nu är det fixat.
Jag hade också ett första snack med en förlossningsläkare igår. För att vara en "gammal räv" som min barnmorska sa var han väldigt ung. Vi pratade om möjligheteten för mig att få föda vaginalt med mina två snitt på livmodern och jag poängterade det som jag allt som oftast poängterar att det verkar vara samma riskprocent att föda vaginalt med två snitt på magen om man startar spontant som det var för mig att bli igångsatt med ett snitt på magen, som jag ju försökte med förra gången. Förlossningsläkaren höll med men sa också att det var därför som de övervägde att sluta försöka sätta igång förlossningar på kvinnor som var snittade en gång. Risken för livmoderruptur är kanske inte jättestor men det är en så pass alvarlig komplikation. Han sa dock att jag kommer att få försöka föda vaginalt om jag startar spontant innan vecka 41. Gör jag inte det blir det snitt så detta är min bortre gräns. Vecka 41 är lika med den 24 september. Jaha. Blir jag sjuk innan dess blir det snitt och samma sak om förlossningsförloppet inte skulle fortlöpa normalt (de kommer inte sätta in några värkstimulerande hormon eller använda sig av andra metoder), och skulle livmodern visa tendenser till ruptur blir det urakut snitt. En vaginal förlossning för mig skulle också innebära att jag tillbringade hela förlossningen på sjukhus med övervakning och att jag alltså inte skulle få ha någon latensfas hemma i soffan med filmer och pizza och sådant där som man kanske skulle vilja? Men det spelar ingen roll. Jag vill att de ska ha kontroll. Jag vill inte riskera mer än nödvändigt.
Förlossningsläkaren sa också det som jag ju redan så väl vet. Det blir antagligen snitt. Jag blir antagligen sjuk. Jag har min historik och mitt notch-score. Ju längre tiden går desto högre blir risken.
Sedan pratade vi om sterilisering. Han menade att det var en ganska dålig idé att gå igenom en sterilisering under ett troligtvis akut förlopp som ett snitt i så fall skulle vara för mig. Fokus skulle ligga på barnet och hälsan och andra beslut var svåra att rymmas i en sådan situation. jag tror att jag håller med honom. det kan bli för kaotiskt. Dessutom sa han att det nu finns en annan metod att sterilisera sig som inte innefattar operation genom buken. Istället kunde man via slidan och tappen nå äggledarna och på något sätt få dem att blockeras. Detta ingrepp skulle kunna göras vid ett senare tillfälle när det beslutet kunde få tas separat från allting annat. Nå. Jag vet inte. jag har mina papper i ordning och kan fortfarande få det gjort under operationen om jag vill det. Just nu lutar det åt nej, men vi får se...
jag kom hem till mörka himlar i förorten och huvudvärk. Jag har aldrig hatat huvudvärk så mycket som jag gör just nu. Det tickar igång all möjlig oro. Jag svalde en Alvedon och gick och la mig.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar