Ett album till dig - mitt ofödda barn

En fördel med all kontroll på sjukhuset under graviditeten är hur mycket jag har fått kika in i din prenatala värld.

Den första gången jag såg dig var du bara en liten prick inuti en hinnsäck. Graviditeten var bara fem-sex veckor gammal och jag fick ingen bild utskriven. Denna första bild är tagen i februari och där ligger du med ryggen mot ultraljudsögat, till synes på botten av ett litet svart hålrum. Bredvid dig svävar en liten ballong. Det är gulesäcken...

I mars ser du ut att ha det lite trängre, som om ditt levnadsrum dragits ut bara på tvären. Dina armar och ben har vuxit fram och är så söta. Jag känner dina rörelser inuti mig. Den där lilla foten, jag kan ju redan räkna dina tår!

En, två, tre, fyra och fem tår. Bara några månader senare - i juli.



I april under rutinultraljudet ligger du därinne och tycks ha det skönt. Liksom inkapslad, helig, egen.    

Ditt ansikte fångas framifrån på bild lite senare  i juni. Varje gång jag ser dig är det som om hjärtat sväller upp. Du? Där är du ju! Min unge! Mitt barn!

Här ligger du i profil och tycks lysa, eller bli belyst av moderkakan. Jag förälskar mig i din profil, den där fina lilla näsan! 

Du är en stor bebis i juli. Din hand har tydliga knoggropar. Jag längtar efter att få pussa dem, det fattar du va?

Den 19e augusti ligger du i säte som en fällkniv. Du har både händer och fötter nära ditt ansikte och fångas på bild när du plutar som bäst med munnen.

En vecka senare har du slagit en kullerbytta. Du har vänt dig nedåt igen. Här ligger du och kniper med ögonen och jag tycker att du ser helt klar ut. Du kanske bara väntar på att din mor och familj ska hinna förbereda sig lite för din ankomst till världen? Älskade lilla unge, kanske är det dags redan i morgon? Bli inte för rädd för allt ljus, de höga ljuden och det stora utrymmet i så fall. Jag finns där och väntar på dig på andra sidan av det gröna skynket... Puss, puss från mig - din mamma!