Sjukdomen som motivator?

Jo, jag har en fundering. Kanske är det så att all denna sjukdomserfarenhet kickar igång en än värre graviditetslängtan i mig (och i andra som blir sjuka under sina graviditeter)? Kanske blir frågan om graviditeter än viktigare, känsligare, större för att vi blir sjuka? kanske skaffar vi sjuklingar i själva verket fler barn till våra familjer? Jag har vänner som bara ploppar ut sina barn som inte alls är lika sugna som jag på att försöka igen. de fokuserar på allt praktiskt kanske. För dem är det en mindre dramatisk händelse i livet. för mig är den kantad med så stora känslor och så mycket dramatik och kontraster. Den blir kanske extra förhöjd av det?