Åh, det är så skönt. Jag tog ut mina hostiga hemmavarande döttrar på en prommis ner till vattnet i den starka vårvintersolen idag och där på en parkbänk berättade jag för dem att de skulle få ett syskon till. Äldsta dottern blev så glad och upprymd att det var en ren fröjd att få ge henne den nyheten. Precis som jag visste och hoppades att det skulle vara (jag behöver den flickans glädje!). Hon ställde tusen frågor och ville genast ringa runt i släkten och berätta det vidare. Och det gjorde hon. Jag hade själv dragit mig för att berätta och nu slapp jag. Mamma blev glad och förvånad och sa att det också blev lite "nervöst förstås", men mest blev hon glad. Pappa blev också glad och säkert väldigt förvånad - alternativt ville han inte riktigt ta in det- för det tog många gånger innan han på riktigt förstod vad det var som min dotter försökte berätta för honom. Min syster lät också på riktigt glad. Hon sa att "Men åh vad du fick mig lurad! Jag misstänkte inte ens vid nyår, det där med att du skulle ha ett nyktert år". Jag förklarade att inte heller jag hade vetat något med vetenskaplig säkerhet och därför kunde det ju knappast räknas som att luras. Jag berättade för henne att jag till och med hade blivit nervös när jag sa till mamma det där att jag skulle ha ett nyktert år för att jag tänkte att hon skulle tro att jag var med barn... Men nej. Ingen misstänkte något i förväg. Alla blev förvånade och glada! Min bror visste ju sedan tidigare, och han vet också mycket mer om alla turer i grälen mellan mig och min man så han var idag mest glad för att slippa bära det som en hemlighet.
Jag och mannen börjar förresten på familjerådgivning igen, nästa tisdag. Tjoho. Eller nej. Men det är säkert bra. Fast strunt i det nu. Jag vill endast tänka på vårvintersolen och tårtbitarna med maräng och lingongrädde som jag och döttrarna beställde på fiket för att fira.
Jag är i vecka nio.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar