I min dotters journal finns en anteckning från hennes födelsedag den femte december om att "föräldrarna önskar läsa journal". Den femte december hade jag alltså uttryckt denna önskan för första gången! Varför? Jo, därför att jag fick så mycket information och var fysiskt och psykiskt och inte minst känslomässigt påverkad av det som jag var med om. Jag förstod att utan journalen skulle jag inte kunnat återge förloppet för någon. Inte för min dotter, inte för min mamma och inte för mig själv.
Men denna journal som jag efterfrågat fick jag utskriven som kopia först den tredje september år 2009, alltså nio månader efter att jag först frågat efter den. Och jag hade verkligen frågat och frågat: läkare, barnsköterskor, sjuksköterskor, alla jag träffat och de sa "jaha" och "javisst", men ingenting hände. Detta ska jämföras med att jag på BB fick min journal direkt efter hemgång, och att jag sedan erbjöds tillfälle att diskutera den tillsammans med förlossningsläkaren på ett återbesök. Men denna, min dotters neojournal, fanns det inga sådana rutiner för och jag fick knappt ens någon förståelse för mitt behov av att som förälder få läsa den. Och sjukhuset fortsatte att hålla väldigt hårt på den.
Detta fick en konspiratorisk och icke-tillitsfull känsla i mig att ringa varningsklockor. Vad var det som de ville dölja? När jag äntligen fick hem journalen var det detta jag letade efter: Vad var det som var så känsligt? Jag bläddrade och bläddrade. Kanske formuleringen: "två misslyckade intuberingsförsök"? För om någonting hade gått fel då? Och flickan INTE hade syresatt sig själv? Då hade detta kanske varit svårt och jobbigt att förklara? Eller var det hur konflikterna mellan personalen och föräldrarna beskrivits (och ibland inte beskrivits utan kanske snarare mörkats?) angående vår märkliga boendesituation och hur vi till slut krävde att få vara med vår dotter i samma rum dygnet runt. Anteckningen som tar upp detta är sannerligen den märkvärdigaste anteckningen i hela journalen. Läkaren verkar själv mycket känslomässigt påverkad, men han verkar också så förvånad som om han inte alls har fattat hur tufft vi har levt sedan flickan föddes. Jo, det skulle kunna vara denna anteckning!
Men jag tror inte det. Mest märkligt med journalen är nämligen inte antecknandet av den vård som min flicka erhöll utan själva inledningen till den, bakgrunden som skissas, ramen. Det finns på plats tre i ordningen av rubriker en rubrik som heter "MODERN" och där följer en liten kort berättelse om mitt liv. Denna lilla berättelse antecknas alltså i min dotters journal när hon är alldeles precis nyfödd. Där står hur gammal jag är, att jag åtta år tidigare haft en psykos samt att jag senare behandlats för depression. Alltså en berättelse om mitt psykiska mående, historiskt sett. Därefter står mina tidigare graviditeter, samt hur de avslutades. Detta under rubriken "Tidigare graviditeter". Under den nästkommande rubriken "Aktuell graviditet" följer en kort redogörelse för mitt sjukdomsförlopp.
Men alltså vad gör rubriken "tidigare graviditeter" i min dotters journal? Och vad har mitt psykiska mående för åtta år sedan över huvud taget med hennes födelse att göra?
Vad jag vet är det här sekretessbrott. När min dotter är arton har hon full rätt att begära ut sin journal och hon kommer då att kunna läsa saker om mig som jag inte har gett mitt godkännande till att hon ska få veta.
Ett annat problem med detta som jag ser det är hur stigmatiserande både psykiska diagnoser och "tidigare avslutade graviditeter" är. Det florerar mycket fördomar generellt kring psykiska diagnoser. Och avslutade graviditeter är ett ämne som väcker starka känslor, bevisligen också hos vårdpersonal (jag tänker på debatten om huruvida vårdpersonal ska få slippa utföra aborter eller inte, en debatt som verkar fortsätta och fortsätta i olika former). I det här fallet riskerar stigmatiseringen kring psykiskt mående och "tidigare avslutade graviditeter" att klistra sig vid min dotter. Blotta misstanken om en sådan risk borde få läkare och andra att utesluta alla möjliga stigmatiserande anteckningar i journalen.
En annan sak som jag tycker är oroande är att man kanske kan ana någon slags förmodad kausalitet i berättelsen här. Bakgrunden till moderns aktuella graviditetskomplikationer är hennes tidigare graviditeter och psykiska historik? Var det så de egentligen menade?
Och som vanligt: Faderns bakgrund lyser med sin frånvaro. Vem han är, hur han mår, hur många tidigare graviditeter som han har varit inblandad i är inte intressant. Varför ses inte det som viktigt alls i en vård som ändå helt självklart och rätt förutsätter "båda föräldrarnas närvaro"?
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar