En tid efter en problematisk förlossning brukar man få komma på ett samtal med sin förlossningsläkare där man brukar gå igenom förlossningsförloppet och få ställa de frågor man behöver ställa utifrån sin förlossningsjournal. Kanske har beslut fattats som man utifrån vad som står där inte riktigt förstår? Kanske minns man inte riktigt vad som hände runt omkring en? Kanske var man inte under förloppet så kommunikativ att man förstod allt som man var med om? Jag tycker att detta läkarsamtal är en oerhört viktig och fin del av förlossningsvården. Det känns respektfullt och tjänar säkert också sitt syfte att fånga upp de kvinnor som upplevt sin förlossning som särskilt svår och/eller traumatisk och som kanske inte hämtat sig riktigt än. Jag tror att det är vanligt att de här samtalen hålls en till två månader efter förlossningen. I alla fall har mina läkarsamtal gjort det. Jag tänkte att jag i det följande ska dela med mig av de frågor som jag hade efter min andra förlossning med HELLP-syndrom samt av de svar som jag fick av min läkarkontakt. Jag hade valt att hålla mitt samtal med den läkare som beslutat om att tillåta en igångsättning - trots HELLP-diagnosen - och inte den läkaren som sedan kom att förlösa mig med snitt.
Jag frågade:
Har mina organ påverkats av HELLP på något sätt? Är de att betrakta som skadade på något sätt? Jag tänker då särskilt på levern som ju var den som ballade ur? Hade jag nekros?
Jag fick till svar:
Nej, din lever och dina organ är inte skadade och du hade inte nekros på levern. Det skulle ha märkts och du tillfrisknade fort vilket du inte skulle gjort om du hade fått nekros.
Jag frågade:
Kan man testa detta på något sätt? Betyder det att min lever nu fortsättningsvis är extra känslig? Hur ska jag tänka rent livsföringsmässigt i så fall?
Jag fick till svar:
Vi har testat din lever genom de blodprov som vi tagit (tox-proverna antar författaren). dina värden är nu normala. Du behöver inte oroa dig för din lever.
Jag frågade:
Jag fattade ingenting av det där med risken för både blodpropp och blödning. Jag tackade nej till blodförtunnande sprutor efter snittet för att jag var så uppskrämd över risken att få hjärnblödning. Hur kunde den där dubbla risken komma sig? Hur funkar det rent medicinskt?
Jag fick till svar:
HELLP påverkar och rubbar hela blodsystemet. I vanliga fall råder en slags naturlig "terrorbalans" (hon använde detta uttryck) mellan koaguleringsförmågan och blodflödesförmågan. Båda dessa system påverkas och rubbas av de ämnen som hamnar i blodet från moderkakan. Därför kan man säga att det blir en dubbel risk - både för propp och blödning.
Jag frågade:
Jag läste sedan någonstans att jag borde ha fortsatt med blodförtunnande i sex veckor efter förlossningen. Men jag fick bara de där sprutorna i en veckas tid, medan jag låg inne. Varför?
Jag fick till svar:
Det var rätt behandling enligt den senaste evidensen.
Jag frågade:
Nu efter HELLP har jag alltså en ökad risk för blodpropp och hjärt- och kärlsjukdomar? Hur rekommenderar du att jag ska leva mitt liv med denna vetskap?
Jag fick till svar:
Du ska förstås inte utsätta dig för ökade risker, så som att röka eller snusa. Du ska inte äta P-piller och det är viktigt för dig att du motionerar och tänker på din kost och dina blodfetter. Det farligaste är egentligen om blodtrycket börjar skena iväg. Då kan du behöva medicinering. Se till att kolla blodtrycket fortsättningsvis en gång per år. Det viktigaste är att du prioriterar din träning. Tre dagar i veckan a 30 minuter minst. Trots småbarnsliv och andra motstånd i vardagen. Du kan välja att se detta som en chans. Andra får inte den här varningen så tidigt.
Jag frågade:
Hur vet jag? Vilka symptom får man vid blodpropp?
Jag fick till svar:
Molvärk i vaden tex. Ensidig svullnad. Du skulle märka om du fick blodpropp.
Jag frågade:
Vi vill hemskt gärna få ett barn till. Vilka risker finns det som du ser det med en tredje graviditet?
Jag fick till svar:
Självklart ska ni bli gravida igen! Det blir en högriskgraviditet med alla de kontroller som du ju redan känner till. Men det finns inga hinder som jag ser det. Se till att inte vänta för länge bara. Och det blir inte tal om vaginal förlossning utan du kommer att snittas i samma vecka som nu, runt vecka 37.
Jag frågade:
Borde inte tox-testet tas mer kontinuerligt?
Jag fick till svar:
Jo, det är viktigt att det tas. Jag ska ta på mig att prata med personalen om detta.
Jag frågade:
Hur är det med ärftligheten på faderns sida?
Jag fick till svar:
Det finns inga svar där - en cell är det enda som en far bidrar med. Men man spekulerar i det och jag förstår att du funderar. Även om du rent hypotetiskt skulle byta barnafader så skulle din nästa graviditet vara en högriskgraviditet. Och tänk på att det är just er kombination som ger just era barn!
Jag frågade:
Kunde vi ha gjort med för att få igång en vaginal förlossning. Kunde vi tex ha tagit hål på fosterhinnorna?
Jag fick till svar:
Vi gick längre med dig än vi gjort med andra i din situation och du gjorde allt som du kunde. alla metoder var uttömda. Vi hade inte de tolv timmar på oss som det skulle ha krävts för att genom att ta hål på hinnorna starta förlossningen. Vi var vid vägs ände och du kämpade mot dåliga odds. Vi hade fortfarande mindre än 50% chans att lyckas med induktionen.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar