När min son var tre månader gammal hade han redan träffat många viktiga och fantastiska personer som jag tänker skänkt honom en massa inspiration och glädje och begåvning att brås på och utvecklas av. Jag tänker på familjen, vännerna, kompisbarnen, hans syskon och ja... hans föräldrar faktiskt. Väven av människors värme och ande och kunskaper som ligger runt dem och som vi ingår i och medskapar med våra egna trådar och färger när vi möts. De möten och sammanhang och det språk som blir till mellan människor kan kanske påverka våra små att ta till sig världen som en i bästa fall hoppfull och fin och spännande värld att vara och verka i. En väv alltså, som vi alla bidrar till? Jo men varför inte? Den är kanske lite som nätstegen i en klätterställning. Barnen ska klättra upp i den medan de växer och sedan kommer de se sig vida omkring där uppifrån.
Min pojke hade alltså innan han ens fyllde tre månader förutom alla dessa viktiga möten med personer i min och vår direkta närhet också förunnats möta tre personer som jag inte känner, men som är stora personligheter inom sina respektive fält, nämligen litteraturens, politikens och medicinens fält. jag tänker skriva om dem som féer här. Eller som tre vise män som spillt lite av sin tid i min sons nyfödda närhet.
Jag ska berätta. Det började redan på fredagen efter hans födelse då han mottog en liten blessing av Jonas Hassen Khemiri. Det var i dagarna innan hans roman "Allt jag inte minns" kom ut och som sedan, vet vi nu, kom att föräras med Augustpriset. Tänk! Någon månad senare gick jag och sonen på en frukost i Sickla Strand för att höra Gudrun Schyman prata på ett homeparty. Hon talade om alla människors likvärdighet som princip versus dominansstrukturerna som är evidenta i verkligheten. Pengars betydelse till exempel och könets. Hon pratade om hur olika socioekonomiska grupper skapar olika intresselogiker som i sin tur hamnar i konflikt med andra socioekonomiska gruppers logiker. Men att det inom varje socioekonomisk grupp ändå finns en inbyggd och ofta osynliggjord intressekonflikt mellan just kvinnor och män och att ett förändringsarbete med att justera just den intressekonflikten på sikt skulle medföra förändringar i hela den socioekonomiska grundstrukturen. Jag och sonen stod där och vaggade och lyssnade tillsammans och jag kände hennes engagemang pumpa runt som blod i oss. Ja! Saker måste ändras! Vi kan till exempel inte gå med i NATO! Gudrun Schyman hälsade min son välkommen till världen (och passade på att tala om föräldraförsäkringen i relation till pensionen). Hennes parti kommer snart in i Riksdagen. Jo, det gör det!
Och så i december, strax innan min son fyllde tre månader, mötte han till sist också Stefan Hansson som är professor vid Lunds universitet och överläkare på prenatalavdelningen på Malmö sjukhus som kanske, kanske kommer vara den som snart lanserar ett läkemedel för behandling av havandeskapsförgiftning. Som i så fall borde få ett nobelpris i medicin! Ja, tänk!
Jag och min son tackar alla féerna för storartade bidrag för en bättre värld. Tackar tre gånger i vardera riktningen. Tackar fyra för att vi får ingå i en varm och skön och inspirerande väv bland vänner och familj och alla de våra och bästa människorna.
Här kan ni titta på Gudrun Schyman när hon homeparty-talar!
Och här kan ni se Seinabo Sey presentera Jonas Hassen Khemiris Allt jag inte minns
Och här kan ni läsa om Stefans arbete för att få fram ett läkemedel
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar