Jag irriterar mig på vissa bostadsbolag. Här sitter jag och hoppas på att kunna hitta en större lägenhet efter (bara!) SEX år i bostadskön. Vi bor nu i en trea på 74 kvadrat med irriterande öppen planlösning som gör att allt som sägs och görs här hemma hörs av alla närvarande oavsett var i lägenheten man befinner sig. Det saknas ganska många dörrar. Jag tycker egentligen att alla människor borde få ha en egen dörr att kunna stänga om sig när de behöver det. Det borde skrivas in som standard när de planerar lägenheter: rätten till en egen dörr. I denna lägenhet finns totalt två dörrar (bortsett från toadörren) och vi är fem personer och en katt...
Så: Jag kollar vad som kommer in på bostadskölistan. Det är lite, kan jag erkänna, deprimerande. Det mesta är sålt. Det andra är litet och väldigt dyrt. Långt från stan. Men! Se där! Ett radhus i... Rimbo. Jag känner hopp. Det är väl inte så långt bort, eller? Rimbo ligger i...? Googeligoogeli: Norrtälje! Okej. Det skulle kunna bli ett helt nytt liv... närhet till skärgården och allt. Barnen kan springa ute? Fint, kanske? Värt ett försök i alla fall. Och kolla där, det är 127 kvadrat! Ett helt palats! Klart att det är många, många, många, många framför oss i kön, men man vet ju aldrig? Jag anmäler vårt intresse ändå. För vad är väl inte 127 kvadrat med en massa dörrar och våningsplan och liten trädgård? *suckar och drömmer om ett eller annat sorts privatliv*.
Innan jag anmäler mitt intresse måste jag bocka för att jag tagit del av just detta bostadsföretags regler för inflyttning. Det är en lista med regler och en liten ruta att sätta bock i längst ner. Och det är förstås där det fuckar ur. Inte ekonomiskt. Nej tänk. Men där: De har en maxgräns på fyra personer i hushållet!
Vänta va?
Fyra personer?
Vi pratar om ett radhus på 127 kvadrat! Med trädgård!
I den lilla förklarande texten står det att bostadsföretaget vill motverka osunda levnadsförhållanden och trångboddhet. Jag läser igen: OSUNDA levnadsförhållanden? Trångboddhet. Nej, jag fattar noll. Ska varje person ha tillgång till minst 55-56 egna kvadrat för att inte bostadsförhållandena ska bli osunda? Vilken verklighet lever de i? Vilket otroligt äckligt snobberi. Vilken paternalism. Jag skrattar tills jag gråter. Bostadsfrågan i den här staden är en ödesfråga och här sitter till exempel det här lilla bostadsföretaget i Rimbo och har åsikter om OSUNDA levnadsförhållanden.
Så här kommer listan på irriterande saker as of today:
1. Snobbiga och allmänt osunda hyresvärdar som inte tar sitt ansvar i bostadskrisens Stockholm
2. Begreppet "osunda boendeformer"
3. Bostadskön, bostadssituationen, bostadspolitiken, bostadsbristen plus alla bostadsord som går att associeras till staden Stockholm
4. Öppna planlösningar samt
5. Bristen på bra, gedigna dörrar som var och en som behöver det kan få vara ifred bakom
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar