Kan ni fatta att jag ligger här i min sköna säng, hud mot hud med min lilla son som grymtar och knorrar och mysandas genom näsan? Utanför fönstret är det höst och säkert kallt och vardag. Jag har min vackra morgonrock på mig. Jag dricker kaffe och gosar och knappar på datorn samtidigt. Det skulle kunna vara himlen om jag bara kunde låta bli att tänka på annat. Som till exempel sjukdomserfarenheter, tystnaden som växer i min relation om vi inte aktivt och hela tiden anstränger oss för att den inte ska göra det, mitt dåliga samvete från igår (helvete vad jag skrek på min dotter för något som inte var hennes fel egentligen). Flyktingarna vid gränserna. Klimatmötet. Medelåldern. Framtiden.
Så.
Nu har jag slutat tänka. Det är himlen.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar