Balladen om BB

I min mammas hus lyssnar vi på vinyler på min mormors gamla spelare. Det ger en extra stark känsla av att befinna sig på landet, vid sidan av det vanliga livet, samt i ett särskilt slags matriarkalt sammanhang. I förrgår åkte vi in till vår närmaste stad. Väl där gick vi in på Röda korsets second handbutik och fyndade barnkläder och leksaker, men vi kom också därifrån med några vinyler, två barnskivor (Aristocats och Kajsa Kavat) och en LP som heter Sånger och musik från Kvinnokulturfestivalen och som enligt det så tidstypiska omslaget är inspelad i oktober år 1977.
   I oktober 1977 gissar jag att min mamma och pappa gick och funderade på om de skulle våga försöka snart, för bara några månader senare, i februari 1978, blev jag till inuti min mammas mage.
   Hur som helst, en av sångerna på skivan heter Balladen om BB och den har snurrats ganska många varv här sedan i förrgår, både på mitt och på mitt äldsta barns initiativ. Hon älskar den om möjligt mer än jag. Hon pratar just nu väldigt mycket om förlossningar: Om kejsarsnitt och om kroppen, sjukdomar och åkommor och om hur barn kan bli till - på alla de olika sätten - och om hur det kan kännas när de föds. Sedan pratar hon också gärna ingående om kroppens alla möjliga sätt att dö på. Detta i väldigt tvära kast.

Hon säger förresten att hon tänker bli barnmorska sen när hon blir stor, men det varierar förstås. Hon ska bli barnmorska, brandman, vägstädare, forskare, skogsarbetare och författare!

Jag tänker att Balladen om BB passar ganska väl som första låt till den här bloggens soundtrack. Den besjunger på ett så rakt och vardagligt och folklorevackert vis något som tidigare (och senare!) väldigt lite har besjungits. Jag tycker att det råder underskott på förlossningar i den allmänna mänskliga berättelsen trots att vi alla har erfarit åtminstone en. Det är som om det allmänmänskliga skyler över förlossningarna, medan kvinnors forum på internet, till exempel Familjeliv, svämmar över av kvinnors förlossningsbeskrivningar och alla detaljer. Där kommuniceras de, liksom i öppet skymundan.

Jag önskar hur som helst att jag också kunde sjunga och skriva förlossningssånger a la 2000-talet. Mina förlossningssånger skulle dock betona lite andra saker kanske? Mer sönderstuckna kärl och pissprover, mer blodtryckskontroller och sprutor och skalpeller, fler läkare, mer institution, mer kortisonhjärtklappning och ångest och barn uppkopplade med sladdar till teknik.

Här kommer Balladen om BB hur som helst. Hitta den! Lyssna på den!

Balladen om BB
Musik samt piano: Gunnar Edander
Text: Tove Ellefsen

Sång: Turid

Jag kom in klockan åtta på BB
men värkarna började inte förrns tre
och barnet blev fött före midnatt
så det var inget särskilt med det

Jag tyckte jag låg där och väntade
en oändligt lång evighet
Och Björne var med och vi lyssnade
på ljuden från rummen bredvid

Jag var ett vanligt förlossningsfall
och det var inget särskilt med det

Nog hade jag läst alla böcker
och stickat en tröja hade jag med
och jag visste precis hur man andas
vi öva oss hemma på det

Men på BB var väggarna vita
och barnmorskan kom då och då
och överläkarn gick ronden
med tjugo studenter som tittade på

Jag var ett vanligt förlossningsfall
och det var inget särskilt med det

Nog hade jag drömt många drömmar
om allt som kan ske
om navelsträngen runt halsen
jag drömde rätt mycket om det

Jag minns inte namnet på kvinnan
som hjälpte mig föda mitt första barn
Hon kom på jobb klockan fyra
Jag var den tredje för henne den dan

Jag var ett vanligt förlossningsfall
och det var ingenting särskilt med det

Nog hade jag drömt om att hålla mitt
nyfödda barn som de brukar på bild
och vara precis sådär lycklig
och strålade underbart mild

Jag minns bara blodet och skiten
Hon låg på min mage och ljuset var vitt
Jag tyckte hon verka så liten
det barn som helt plötsligt var mitt

Jag var ett vanligt förlossningsfall
och det var ingenting särskilt med det

Nog trodde jag känslorna växte
växte med magen och fanns där tillslut
Nog trodde jag jag skulle älska
mitt barn när det sedan kom ut

För någon hade glömt att berätta
att sånt som förändrar ens liv
ger glädje och ångest och arbete
tar tid att vänja sig vid

Jag var ett vanligt förlossningsfall
och det var inget särskilt med det
Jag var ett vanligt förlossningsfall
och det var inget särskilt med det