Jag är inte alls i vecka 13 som jag alldeles nyligen skrev. Jag är i vecka 16! Förklara gärna för mig hur jag har lyckats tänka bort en hel månads graviditet och bara liksom stannat räkneverken?? Själv fattar jag ingenting. Jag var hos min fina barnmorska idag och hon pekade på skärmen och jag lutade mig långt fram och kisade mot den där pyttelilla uträkningen: "Jo", sa hon. "Alldeles säkert i vecka 16".
Inte så konstigt då att det börjar frågas rakt ut? Vecka sexton är ju LÅNGT gånget. Om en månad är jag och lilleskrutt halvvägs.
Inte en chans att det här hade hänt under de två tidigare graviditeterna. Inte en chans då jag maniskt kollade Lennart Nilssonbilder och googlade väntabarnsidor. Nu glömmer jag bort en hel månad!!! Det är kanske så mycket med inskolning och magsjuka och trotskonflikter och kämpande för lite tid till annat att det där tredje barnet får ligga därinne ifred för mina tankar. Väldigt behändigt ju att ha sitt minsta lilla barn instoppat i magen. Ganska lätt att bära med sig och bryr sig inte ett dugg på mornarna om olika färger på strumpor eller så...
Men alltså.
Va?
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar