Till havs, till havs på äventyr!

Den här sången får sjunga som pausmusik på bloggen medan jag och min stora dotter åker ut och tältar i skärgården några dagar. Vi har provat liggunderläggens tjocklek i köket och utrymmet i sovsäckarna som ju var lite trångt. Vi har även testat, och detta var viktigt, hur man ska kunna vända sig från rygg till mage i dem. Det var lite svårt, helt klart, men det gick. En ny begagnad kapitelbok att börja läsa i där på ön har vi köpt och vi har fått med Beatleskortleken och ett gammalt Yatzy-spel som jag inte sett sedan jag var liten. Vi har inspekterat spritköket och tänkt efter ordentligt om huruvida den här mamman verkligen kommer ihåg hur man reser kupoltält (hon har nämligen inte tältat på cirka sex år, vilket förstås sammanfaller alldeles exakt med tidpunkt för första graviditet) och kommit fram till att resa tält säkert är som att cykla (vilket dottern precis har lärt sig och därför kan referera till) och att det sitter i den automatiska minnesavdelningen i mammans i övrigt så sommarlata hjärna...

Vi är pirriga och förväntansfulla. Solen lyser stor och glad och gul i väderleksrapporten. På ön finns solvarma klippor och kallare hav och bageriets vaniljbullar och nyrökt fisk som inte kommer från Östersjön. Och vi ska absolut inte tänka på hur det är ställt med Östersjön. Inte på vår allra första egna tältexpedition. En pappa och en elvamånaders bebis får klara sig utan oss ett tag (för en storasyster behöver också få ha gos med sin mamma ifred!), men vi kommer att längta och längta efter dem! Det hör väl till när man är ute och far på sjön att man har några underbara att längta hem till?

Skuldreduktion!

Jag håller som bäst på att idissla mejlsvaret som jag fick från professor Stefan Hansson i Lund. Det finns så mycket att reflektera över, men detta att ett utlevande sexliv innan graviditet "vaccinerar" mot felaktig immunreaktion mot pappans kroppsfrämmande ämnen (sperma) är ju en helt underbar, sexualpositiv kunskap att ta del av och sprida (självklart är det fortfarande förenat med en massa andra risker för tex könssjukdomar o dyl), men wow! Snacka om skuldreduktion från mina axlar. Behöver kanske gå i terapi nu för att ta reda på varför min sexualitet (fortfarande) så lätt leder vidare till skuldkänslor. Släng till mig lite havandeskapsförgiftning på det och jag tror att någon straffar mig för synder, men hear! Det finns ju inga synder!


Eftersom det som Stefan Hansson skriver är så bakvänt mot vad jag trodde insinuerades när läkare talade om havandeskapsförgiftning/immunitet kopplat till sex, måste jag särskilt lyfta fram detta stycke ur hans mejlsvar så att ingen missförstår detta igen. Läs och låt er inspireras! Sex är bra! 

Stefan Hansson säger:

Felaktig immunreaktion i samband med implantation-när det befruktade ägget faster i livmodern, är känt. Moderns immunförsvar överreagerar mot paternella-pappans kroppsfrämmande ämnen. Detta kan förklara varför framförallt förstagångsgravida drabbas av preeklampsi. Man har visat att kvinnor som exponerats för sperma från många partners, och/eller har levt ihop med sin partner en längre tid innan befruktning, har en lägre risk att utveckla preeklampsi. Man kan saga att mammans immunförsvar blivit “vaccinerat” mot pappans ämnen och därmed blivit tolerant. Högre risk att utveckla preeklampsi ses däremot om kondom har använts, graviditet skett med ny partner samt vid långa intervall mellan graviditeterna, immunförsvaret har i dessa fall inte hunnit vänja sig vid pappans ämnen. Man har tom studerat oralsexvanor. Om kvinnor sväljer sperma utvecklas en tolerans för pappans ämnen och en riskreduktion mot preeklampsi uppstår. Återigen vill jag betona att dessa studier bygger på små underlag men sammantaget talar de för samma sak.

Det är bara så jäkla SYND att sexualvaccinationen inte fungerat särskilt bra i just mitt fall!

Svar från professor Stefan Hansson (under semestern!)

Hej,

nedan har jag försökt besvara Dina frågor. Hör av Dig om Du undrar över något annat.

När jag läser om havandeskapsförgiftning på nätet dyker hela tiden ditt namn och forskning upp. Jag läser med självklart intresse det som skrivs och hoppas innerligt att forskningsgruppen ska fortsätta att göra nya (och snabba!) landvinningar på området. Jag såg att ni lyckats stävja sjukdomsförloppet hos får genom behandling av deras immunförsvar. Det låter ju som om ni är lösningen på spåren!  

Vi är inne på ett nytt spår och utvecklar världens första läkemedel som faktiskt behandlar problemet vid preeklampsi, inte bara det höga blodtrycket. Som Du skriver så är den sk. prekliniska studierna mycket lovande. Läs gärna mer på vår hemsida: www.A1M.se 

Jag har några frågor som är oerhört viktiga för mig personligen och jag undrar om  och hoppas på att du/ni ska kunna ta er tid att svara på dem. Jag skulle gärna publicera svaren som du ger på bloggen också, för att fler ska få ta del av era tankar. Jag vet att det finns många drabbade därute som febrilt söker information på nätet och som pusslar med de olika svar som de får från olika människor och webbsidor och institutioner för att försöka förstå riskerna och möjligheterna för dem i deras fertila liv. Jag vet eftersom jag själv är en sådan person. Ofta är dock svaren man får väldigt motsägelsefulla att pussla med. 

Detta är en mycket komplex sjukdom som tom kallas ”teoriernas sjukdom” eftersom många olika förklaringar har förts fram genom åren. Då sjukdomsbilden inte sällan är olika från fall till fall så är det svårt att göra studier på alla varianter av sjukdomsförlopp vilket är en bidragande orsak till att studieresultat tom kan ge upphov till motsägelsefulla resultat. Man är dock enig om att sjukdomen uppstår i två steg.

Tvåstegsmodellen är den förklaringsmodell som idag är generellt accepterad. Steg 1 kännetecknas av en defekt bildning av moderkakan-placentan, med ytlig inväxt av moderkakans celler in i livmodern samt ofullständig omvandling av spiralartärerna i livmoderns vägg. En överreaktion av moderns immunförsvar,  en sk. immunologisk felanpassning har föreslagits vara en orsak till inadekvat invasion av trofoblaster, moderkakans celler, vilket leder till en försämrad blodgenomströmning av placentan. Ett försämrat blodflöde ger ojämn syrgastransport vilket i sin tur bidrar till bildning av fria syrgasradikaler. Höga nivåer av fria syrgasradikaler ger en oxidativ stress, något som inverkar negativt på placentas funktion och på sikt leder till oåterkalliga vävnadsskador. Placentas och blodkärlens celler utgör blod-placenta-barriären, som effektivt skiljer den fostrets blodcirkulationen från mammans. Transport av gaser och näringsämnen över barriären är normalt sett mycket välreglerad, men vid barriärskador uppstår ett ospecifikt läckage till mammans blodomlopp. Den oxidativa stressen och vävnadsskadan leder till att en eller flera faktorer frigörs från placenta och läcker över till den mamman. I steg 2, när de kliniska symptomen visar sig, ger läckage av partiklar och celler från foster och placenta upphov till en generell skada på mammans blodkärl och en generell inflammation  uppstår. Skador på moderkakan och de uppkomna kärlskadorna är kännetecknande för preeklampsi. Cirkulerande kärlceller har påvisats som tecken på kärlskada som i sin tur ger upphov till svullnad-ödem, äggviteläckage i urinen-proteinuri och högt blodtryck.

Placenta faktor ”X” är benämningen på en eller flera hittills okända faktorer som utsöndras från den skadade placentan antas utgöra länken mellan steg 1 och steg 2. Moderna forskningsmetoder har med hjälp av gen- och proteinprofilerings- samt metabolitstudier, de senaste tio åren kunnat isolera. Min grupp har visat att fritt foster hemoglobin bildas i ökad omfattning i den sjuka placentan och läcker  över till mammans blodcirkulationen och skadar hennes kärl och njurar. Vår nya behandling bygger på att oskadliggöra av fria syrgasradikaler och giftiga nedbrytningsprodukter av fosterhemoglobin med hjälp av proteinet alpha-1-microglobulin (A1M). Vid HELLP får man speciellt höga nivåer av fritt hemoglobin. Bokstäverna HE i HELLP betyder hemolys, dvs sönderfall av röda blodkroppar.

Ett exempel på just denna motsägelsefullhet rör min första fråga till dig och det gäller huruvida intervallet mellan barnen är en riskfaktor. På en sida som jag har hittat står det att det innebär en ökad risk att bli gravid två år eller mindre efter senaste graviditet/förlossning, medan min förlossningsläkare vid utskrivningssamtalet sa att det tvärtom var mindre risk för havandeskapsförgiftning upp till två år efter graviditet/förlossning. Hon menade alltså att det fanns ett möjlighetsfönster just de där första två åren. För mig är detta en akut fråga att reda ut, eftersom jag inte vill missa en möjlighet till mindre risk att få havandeskapsförgiftning men absolut vill undvika en ökad risk. Och min yngsta dotter är nu snart ett år gammal!

Man brukar tala om att risken ökar vid långa intervall mellan graviditeterna, inte tvärtom vad jag känner till. Mer än 8 år mellan graviditeterna är en ökad riskfaktor.

En annan fråga som jag snurrar runt är faderns arv. I min släkt finns inte havandeskapsförgiftning tidigare vad jag vet och kan överblicka, men det finns i min mans. Hans mamma hade havandeskapsförgiftning i sin första graviditet. Hur mycket tror du att mitt insjuknande kan härröra från hans gener?

Det finns en dokumenterad riskökning (ca 8 gångers riskökning) att utveckla preeklampsi om det finns en paternell men framför allt en maternell familjehistoria. Diskrepans mellan monozygota (enäggs) tvillingar talar för att nedärvningen inte följer klassiska Mendelska lagar. Flera studier talar för att många olika gener är involverade i uppkomsten av preeklampsi.

 

En fråga som man kan säga hänger ihop med ovanstående är huruvida riskerna ökar eller minskar vid partnerbyte. Jag har förstått att det generellt minskar risken för havandeskapsförgiftning. Det här sambandet kan handla om immunitet, och att kroppen "vänjer sig" vid barnafaderns antigener. Därför har vi också, kan man gissa, en sjunkande statistik för havandeskapsförgiftning efter första barnet. Men om man, som jag, blivit sjuk två gånger med samma barnafar, kanske det istället är säkrare att få barn med en annan person eller alternativt att använda donator för en tredje graviditet? Men frågan är alltså vad du/ni tror om detta?

Felaktig immunreaktion i samband med implantation-när det befruktade ägget faster i livmodern, är känt. Moderns immunförsvar överreagerar mot paternella-pappans kroppsfrämmande ämnen. Detta kan förklara varför framförallt förstagångsgravida drabbas av preeklampsi. Man har visat att kvinnor som exponerats för sperma från många partners, och/eller har levt ihop med sin partner en längre tid innan befruktning, har en lägre risk att utveckla preeklampsi. Man kan saga att mammans immunförsvar blivit “vaccinerat” mot pappans ämnen och därmed blivit tolerant. Högre risk att utveckla preeklampsi ses däremot om kondom har använts, graviditet skett med ny partner samt vid långa intervall mellan graviditeterna, immunförsvaret har i dessa fall inte hunnit vänja sig vid pappans ämnen. Man har tom studerat oralsexvanor. Om kvinnor sväljer sperma utvecklas en tolerans för pappans ämnen och en riskreduktion mot preeklampsi uppstår. Återigen vill jag betona att dessa studier bygger på små underlag men sammantaget talar de för samma sak.

Viktigt att påtala att många partners och oskyddat sex är förenat med andra risker varför detta inte är något som rekommenderas. Att behålla samma pappa i samtliga graviditeter är dock att föredra om man vill minska risken för att få preeklampsi. Donatorsperma är således inte ett bra alternative för att undvika att få preeklampsi.

För mina döttrars räkning undrar jag om risken för dem ökar särskilt i och med att både jag och deras farmor hade havandeskapsförgiftning?

Vg se ovan

En annan fråga som har dykt upp i arbetet med bloggen är kopplingen sex/immunitet/havandeskapsförgiftning. Vissa källor på nätet insinuerar att kvinnans immunsystem kan reagera på antigener inte bara under graviditet utan även vid sex där mannen får sädesutlösning i kvinnan? Kan det ligga något i detta, anser du/ni? Och i så fall bör jag tala om för mina döttrar att ha en mer sexualrestriktiv hållning i sina liv än vad jag kanske haft, för att skydda dem - som redan alltså har en ökad risk med sig ?

Vg se ovan

 

Eller tror du rent av att faran är över när de väl befinner sig där, i familjepaneringsstadiet om ca 25 år? Medicin finns tillgänglig och säker och sjukdomen har spelat ut sin roll på jorden? (Det hoppas jag!)

Jag hoppas att vårt läkemedel som utvecklas i A1M Pharma AB skall ha lanserats innan det är aktuellt för Dina döttrar att skaffa barn.

Och hur passar förresten abort in i bilden här? Är abort en riskhöjande faktor för havandeskapsförgiftning för en kvinna, tror du/ni?

Man får se det som en graviditet som kan vara riskreducerande, ffa om det är samma pappa i de efterföljande.

Vet du/ni var man kan hitta tillförlitlig statistik kring insjuknande och utfall, samt behandling av havandeskapsförgiftning? Det vore så intressant att titta på.

Nedan redovisas riskerna för återinsjuknande i nästkommande graviditet om man i senaste graviditeten (indexgraviditet) haft högt blodtryck-hypertoni eller preeklampsi. Som Du ser är det av betydelse när man insjuknat. Mer finns att läsa i SFOGs ARG rapport om preeklampsi #72, utgiven 2014.

Graviditetshypertoni vid indexgraviditet

Risken för hypertoni vid kommande graviditet är 17-50 procent.

Risken för preeklampsi vid kommande graviditet är 2-7 procent.

 

Preeklampsi i någon form vid indexgraviditet

Risken för hypertoni vid kommande graviditet är 12-50 procent.

Risken för preeklampsi vid kommande graviditet är 17 procent.

Risken för svår preeklampsi om man under indexgraviditeten haft svår preeklampsi, HELLP-syndrom eller eklampsi och detta lett till förlossning före 34 veckor är 25 procent.

Risken för preeklampsi om förlossning skedde före 28 veckor vid indexgraviditet är 50 procent.

 

Är rent av havandeskapsförgiftning en autoimmun sjukdom, anser du/ni?

Man skall inte kalla det en autoimmun sjukdom då graviditeten (foster+moderkaka) delvis är kroppsfrämmande, dvs pappans gener är representerade till hälften. Dock är många autoimmuna sjukdomar, ex SLE, starka riskfaktorer för att utveckla preeklampsi.

Finns det en koppling till endometrios?

Intressant fråga, när jag söker på nätet så hittar jag en studie som visar på ett negativt samband, dvs en riskreduktion.

Finns det som det ibland hävdas bevis för en ökande tendens av havandeskapsförgiftning eller är sjukdomsstatistiken konstant över tid? Om den är ökande, vad tror du/ni att detta beror på?

 

Man vet att incidensen av preeklampsi har legat ganska stabil i Europa, mellan 3-6%. I USA har man sett en viss ökning vilket kan sättas i samband med ökat BMI. Vidare är låg resp hög ålder riskfaktorer liksom assisterad befruktning ex IVF, äggdonation. Svarta kvinnor har generellt en ökad risk dock är mörkertalet stort i låg- och mellaninkomstländer.

 

Individuella riskfaktorer är:

•                            Kliniska riskfaktorer är hereditet, låg och hög ålder, svart etnicitet, obesitas, att vara förstföderska, flerbörd, tidigare graviditet komplicerad av preeklampsi samt systemsjukdomar såsom kronisk hypertoni, diabetes, övervikt, njursjukdom och antifosfolipidsyndrom.

•                            Högriskpatienter definieras som kvinnor med tidigare svår preeklampsi, nedsatt njurfunktion, diabetes med kärlkomplikation, antifosfolipidsyndrom.

Jag vet att det här är mycket att svara på, och säkert finns det inga entydiga svar, men just era tankar vore så bra att få formulerade kring just dessa frågor.

Om Du bor i Skåne är Du välkommen till Hälsomedicinskt Center Barnmorskemottagning för ytterligare frågor och stöd under Din graviditet.

http://www.halsomedicinsktcenter.se/vara-vardcentraler/lomma/barnmorskemottagning/

 

Jag tycker Du skall våga bli gravid igen med Din man! Du skall dock sättas in på förebyggande behandling med Magnecyl eller Trombyl 75 mg dagligen från graviditetsvecka 8 tom graviditetsvecka 36. Du skall även genomgå Dopplerultraljud i vecka 24 och 28 så att man kan kontrollera hur bra blodet strömmar i Din moderkaka. Blodtrycket+äggvita bör Du kontrolera hemma, hos oss kan Du få låna en manschett. 

 

Lycka till!

 

Hälsningar

Stefan

Stefan Hansson, MD, PhD
Professor, Senior consultant

Vice Dean for research education

 

Head Perinatal Laboratory

Dept. of Clinical Sciences
Obstetrics and Gynecology
BMC-C14
Lund University
S-221 85 Lund
Sweden

 

Perinatal unit

Skåne University Hospital
205 02 Malmo, Sweden

Stafan Hansson svarade först

...att han var på semester, men skulle återkomma!

Ett mejl till Stefan Hansson och Ulrik Dolberg Anderson

Hej,

 

Jag heter (namn) och jag skriver en blogg som heter Det sista barnet (www.detsistabarnet@blogspot.com). På bloggen skriver jag om mina egna erfarenheter av havandeskapsförgiftning i en första graviditet och HELLP-syndrom i en andra. Jag vill gärna ha ett tredje barn, ett sista barn, och jag försöker i bloggen samla ihop bilden av mina erfarenheter samt kunskapen om sjukdomen till en enhetlig och förståelig bild, som jag sedan hoppas ska kunna hjälpa mig att komma till ett beslut: Ska jag våga försöka få ett sista barn eller inte. Bloggen är också till för andra drabbade som hittar dit och som kanske har samma eller liknande frågor.

När jag läser om havandeskapsförgiftning på nätet dyker hela tiden ert namn och forskning upp. Jag läser med självklart intresse det som skrivs och hoppas innerligt att era forskningsgrupper ska fortsätta att göra nya (och snabba!) landvinningar på området. Jag såg att ni lyckats stävja sjukdomsförloppet hos får genom behandling av deras immunförsvar. Det låter ju som om ni är lösningen på spåren!   

Jag har några frågor som är oerhört viktiga för mig personligen och jag undrar om  och hoppas på att ni ska kunna ta er tid att svara på dem. Jag skulle gärna publicera svaren som ni ger på bloggen också, för att fler ska få ta del av era tankar. Jag vet att det finns många drabbade därute som febrilt söker information på nätet och som pusslar med de olika svar som de får från olika människor och webbsidor och institutioner för att försöka förstå riskerna och möjligheterna för dem i deras fertila liv. Jag vet eftersom jag själv är en sådan person. Ofta är dock svaren man får väldigt motsägelsefulla att pussla med. 

Ett exempel på just denna motsägelsefullhet rör min första fråga till dig och det gäller huruvida intervallet mellan barnen är en riskfaktor. På en sida som jag har hittat står det att det innebär en ökad risk att bli gravid två år eller mindre efter senaste graviditet/förlossning, medan min förlossningsläkare vid utskrivningssamtalet sa att det tvärtom var mindre risk för havandeskapsförgiftning upp till två år efter graviditet/förlossning. Hon menade alltså att det fanns ett möjlighetsfönster just de där första två åren. För mig är detta en akut fråga att reda ut, eftersom jag inte vill missa en möjlighet till mindre risk att få havandeskapsförgiftning men absolut vill undvika en ökad risk. Och min yngsta dotter är nu snart ett år gammal!

En annan fråga som jag snurrar runt är faderns arv. I min släkt finns inte havandeskapsförgiftning tidigare vad jag vet och kan överblicka, men det finns i min mans. Hans mamma hade havandeskapsförgiftning i sin första graviditet. Hur mycket tror du att mitt insjuknande kan härröra från hans gener?

En fråga som man kan säga hänger ihop med ovanstående är huruvida riskerna ökar eller minskar vid partnerbyte. Jag har förstått att det generellt minskar risken för havandeskapsförgiftning. Det här sambandet kan handla om immunitet, och att kroppen "vänjer sig" vid barnafaderns antigener. Därför har vi också, kan man gissa, en sjunkande statistik för havandeskapsförgiftning efter första barnet. Men om man, som jag, blivit sjuk två gånger med samma barnafar, kanske det istället är säkrare att få barn med en annan person eller alternativt att använda donator för en tredje graviditet? Men frågan är alltså vad du/ni tror om detta?

För mina döttrars räkning undrar jag om risken för dem ökar särskilt i och med att både jag och deras farmor hade havandeskapsförgiftning?

En annan fråga som har dykt upp i arbetet med bloggen är kopplingen sex/immunitet/havandeskapsförgiftning. Vissa källor på nätet insinuerar att kvinnans immunsystem kan reagera på antigener inte bara under graviditet utan även vid sex där mannen får sädesutlösning i kvinnan? Kan det ligga något i detta, anser du/ni? Och i så fall bör jag tala om för mina döttrar att ha en mer sexualrestriktiv hållning i sina liv än vad jag kanske haft, för att skydda dem - som redan alltså har en ökad risk med sig ?

Eller tror ni rent av att faran är över när de väl befinner sig där, i familjepaneringsstadiet om ca 25 år? Medicin finns tillgänglig och säker och sjukdomen har spelat ut sin roll på jorden? (Det hoppas jag!)

Och hur passar förresten abort in i bilden här? Är abort en riskhöjande faktor för havandeskapsförgiftning för en kvinna, tror du/ni?

Vet du/ni var man kan hitta tillförlitlig statistik kring insjuknande och utfall, samt behandling av havandeskapsförgiftning? Det vore så intressant att titta på.

Är rent av havandeskapsförgiftning en autoimmun sjukdom, anser du/ni?

Finns det en koppling till endometrios?

Finns det som det ibland hävdas bevis för en ökande tendens av havandeskapsförgiftning eller är sjukdomsstatistiken konstant över tid? Om den är ökande, vad tror du/ni att detta beror på?

Jag vet att det här är mycket att svara på, och säkert finns det inga entydiga svar, men just era tankar vore så bra att få formulerade kring just dessa frågor.

Tusen tack för din ärliga hjälp!

Med vänliga hälsningar

(namn)

(som på bloggen skyddar mina barn och håller mig anonym tills vidare)

  

 

Intervall mellan barnen, risk eller möjlighet?

Jo, jag skrev tidigare om riskgrupperna som brukar nämnas i olika variationer när det pratas om havandeskapsförgiftning. På en av de i bloggen omnämnda sidorna (den engelska) kunde man läsa att det har betydelse vilket intervall man har mellan barnen, mer än tio år är en riskfaktor och mindre än två är också, enligt dem, en riskfaktor. Detta stör mig i mitt beslutsfattande kring det sista barnet. Jag hade aldrig tidigare läst att mindre än två år mellan barnen skulle öka risken för havandeskapsförgiftning. Tvärt om hade jag under mitt eftersamtal på sjukhuset fått förklarat för mig av läkaren att upp till två år efter en förlossning stod ett litet fönster öppet av minskade risker för havandeskapsförgiftning. Att min läkare sa så gjorde mig modig och bestämd på att inte vänta för länge denna gång, dels för att jag redan nu är 35 år gammal (vilket också börjar dra ihop sig till en riskfaktor) och dels för att jag alltså hade detta öppna fönster att hoppas lite extra på. Men denna engelska text om riskfaktorer ställer alltså till det för mig. Det betyder att jag snarast möjligt behöver utreda frågan vidare om huruvida mindre än två år efter förlossning är en risk eller en möjlighet. Och tiden tickar. Idag fyller min yngsta flicka 11 månader! Att bli gravid sist tog sju månader och då var jag nyss fyllda 34. Stress är väl kan tänkas inte heller så bra, va?

upphittad referens

I ett tidigare inlägg om riskgrupper nämnde jag att jag hittat källor på nätet som talat om immunologi och sex kopplat till havandeskapsförgiftning. Här finns en Powerpointpresentation som två läkare, Siv Törnell och Mats Karling, vid Norrlands Universitetssjukhus satt ihop. Av denna presentation att döma verkar de funnit belägg för till exempel att pappans arv har riskrelevans och för att ett "aktivt sexliv med samma partner" verkar skyddande för utvecklingen av havandeskapsförgiftning. Det verkar dock som att denna föreläsning hölls år 2005 och kanske har dylika teorier reviderats nu? Eller så är detta något som läkare väljer att inte prata så mycket om idag, kanske för att det ännu inte är helt klarlagt? Det verkar överlag finnas många sådana smått paternalistiska förhållningssätt gentemot just blivande mammor, som om det är allmänt vedertaget att de inte ska "oroas i onödan" (vad det nu är?). Jag är trött på detta. Det är våra liv och våra barn, våra kroppar och våra sexliv.

Tilläggas till detta inlägg ska att det ÄR skönt för mig att ha hittat referensen äntligen, eftersom jag inte vill vara den som insinuerar saker här utan belägg.

Här är powerpointpresentationen! 

Vad säger ni, läkare, forskare och mammor och andra? Kan ni förklara mer, please?

En mammas liv

Det här är det som skräms. Sjukvården fångar inte upp och hinner inte med i förloppet, både mamman och pappan ber om hjälp. Hon hade ont i magen och han kände hur blodet slog i tinningarna på henne och sedan bara pang! Total hjärnblödning. Tre barn utan mor. Det är så fel, så skrämmande diffust, tills det går så inihelvets fel. Här är artikeln.

kopplingen till hjärt- och kärlsjukdomar senare i livet

Den där kopplingen skrämmer mig. Här kan man läsa mer om det om man vill!

På eftersamtalet med min förlossningsläkare sa hon att jag skulle se det som en möjlighet. Att mina havandeskapsförgiftningar var som en teststicka som absolut visade att jag hade förhöjda risker för hjärt- och kärlproblem i framtiden. Jo, men samtidigt, menade hon, var detta något som jag nu kunde göra något åt. Hon sa att ingen kan sia om när hjärt- och kärlproblem debuterar. Kanske kommer de när du är åttio, sa hon, men gav ändå väldigt specifika råd som gällde för här och nu: Ät inte P-piller, motionera tre gånger i veckan minst, håll bra kost och mät blodfetter samt blodtryck några gånger per år. Innan mina graviditeter var jag en 29årig kvinna utan tankar på blodfetter och blodtryck. Jag sprang i skogen och tyckte det var härligt. Jag saknar den obekymrade kvinnan nu. Att leva med att tänka på blodfetter och hjärt- och kärlproblem gör mig ändlig och modfälld och gammal. Direkt efter blomningen, höjdpunkten i att vara gravid, föll jag ner i medelålderns hälsoängslan. Så himla osexigt.