Till havs, till havs på äventyr!

Den här sången får sjunga som pausmusik på bloggen medan jag och min stora dotter åker ut och tältar i skärgården några dagar. Vi har provat liggunderläggens tjocklek i köket och utrymmet i sovsäckarna som ju var lite trångt. Vi har även testat, och detta var viktigt, hur man ska kunna vända sig från rygg till mage i dem. Det var lite svårt, helt klart, men det gick. En ny begagnad kapitelbok att börja läsa i där på ön har vi köpt och vi har fått med Beatleskortleken och ett gammalt Yatzy-spel som jag inte sett sedan jag var liten. Vi har inspekterat spritköket och tänkt efter ordentligt om huruvida den här mamman verkligen kommer ihåg hur man reser kupoltält (hon har nämligen inte tältat på cirka sex år, vilket förstås sammanfaller alldeles exakt med tidpunkt för första graviditet) och kommit fram till att resa tält säkert är som att cykla (vilket dottern precis har lärt sig och därför kan referera till) och att det sitter i den automatiska minnesavdelningen i mammans i övrigt så sommarlata hjärna...

Vi är pirriga och förväntansfulla. Solen lyser stor och glad och gul i väderleksrapporten. På ön finns solvarma klippor och kallare hav och bageriets vaniljbullar och nyrökt fisk som inte kommer från Östersjön. Och vi ska absolut inte tänka på hur det är ställt med Östersjön. Inte på vår allra första egna tältexpedition. En pappa och en elvamånaders bebis får klara sig utan oss ett tag (för en storasyster behöver också få ha gos med sin mamma ifred!), men vi kommer att längta och längta efter dem! Det hör väl till när man är ute och far på sjön att man har några underbara att längta hem till?