Nämen heja Stockholm!

Jo tack. Stockholm stad slopar begränsningen i barnomsorg för föräldralediga. Det tycker jag är väldigt, väldigt bra. Bara arg att sker nu. När jag precis ska börja jobba. Men heja Stockholm stad!

Tog sommar

Jag gick på sommar och lämnade bloggen hängande med svaret från Östergötland. Jag befinner mig själv i Östergötland men jag ägnar mig åt saker som att baka päronpaj och äta jordgubbar och bada och läsa fina sagor med mera, med mera. Jag springer och när jag gör det har jag denna låt spelandes inne i huvudet. Tänkte låta den spela som pausmusik här medan jag är borta och barbent och blir fräknigare och fräknigare. Vet då också att den för mig betyder en massa tacksamhet för just alla de där organen som hon räknar upp: Got my hands, got my liver, got my sex, got my lungs, got my blood. I´ve got life! I´VE GOT LIFE, känner jag när jag springer där och blodet pumpar och musklerna jobbar och vägen rusar! Take it away Nina Simone!

Svar från Christoffer Bernsköld, Östergötland

Hej
Nu kommer svar, hoppas de fyller sin funktion. Om du behöver kompletteringar så hör gärna av dig! Jag har fått hjälp från medicinskt sakkunniga om det mer medicinska i beskrivningen .
Mvh
Christoffer

Vilken slags screening för havandeskapsförgiftning görs? Hur går den till?
Det är ingen screening för havandeskapsförgiftning som region Östergötland ska införa utan ett erbjudande om att beräkna risken för att utveckla havandeskapsförgiftning under pågående graviditet. Om man kombinerar data om den gravida kvinnan som ålder, medicinsk historia, blodflödesmätning med ultraljud i till livmodern, medelartärblodtryck med blodprover (PAPP-A och PlGF) i graviditetsvecka 11-14 kan 95 procent av de som kommer att insjukna i havandeskapsförgiftning att hittas.
Varför tog ni beslutet att screena tidigt?

Regeringen har pekat ut en förbättrad förlossningsvård och stärkta insatser för kvinnors hälsa som ett viktigt område och vi har fått ekonomiskt stöd för att fortsätta utveckla det, det gjorde att vi kunde komma igång redan nu. Bakgrunden är att flertalet studier visar att man kan uppnå en riskreduktion på cirka 80 procent av tidig havandeskapsförgiftning. Vi räknar med att kunna minska sjukligheten och dödligheten för mamma och barn genom att ge kvinnor med hög risk för att utveckla havandeskapsförgiftning förebyggande behandling.

Vad händer i vårdkedjan för en patient som blir screenad som hög risk för havandeskapsförgiftning? Hur ser vårdplaneringen ut för henne?
 Om man har en hög risk att utveckla havandeskapsförgiftning blir man rekommenderad att äta T Trombyl 75 mg dagligen ( det kan minska risken eller skjuta upp insjuknandet med 50-80% beroende på vilken studie man tittar på).Man går för övrig kvar hos son barnmorska på mörahälsovården som följer de riktlinjer som finns för den verksamheten.
Har sjukskrivningarna ökat på grund av detta?
Vi har inte börjat än och kan därför inte svara på detta men det finns idag ingen anledning att tro att det ska bli så
Hur funkar det ekonomiskt? Innebär screeningen extra kostnader eller är det en besparingsåtgärd, hur tänker och räknar ni här?
Infrastrukturen finns till stor del redan inom mödravården i Region Östergötland.  Kostnaden för ett nytt laboratorieprov och en viss utökning av medarbetare för ytterligare ett moment till i ultraljudsundersökningen samt information till den gravida kvinnan i de fall risken är ökad. Verksamheten kompenseras för den ökade kostnaden med 1,2 miljoner, i grunden handlar det om att öka kvalitén och minska risken för komplikationer. Vi räknar med ett bättre resursutnyttjande men inte med några ekonomiska besparingar.  
Är screeningen igång ute på mödravårdsenheterna nu? Vad ser ni i så fall för tendenser såhär långt?

 Nej, det har inte hunnit starta ännu, det har varit mer jobb med implementering än bedömningen var innan beslutet och det har krävts mer utbildningsinsatser. De ska precis igång i Motala och räknar med att gå igång fullt efter sommaren!

Ska metoden utvärderas? När?
 Ja metoden kommer att utvärdeas när det går, det går inte att säga exakt när i dagsläget.

Med vänliga hälsningar

Christoffer Bernsköld

Hälso- och sjukvårdsregionråd

Ordförande i Hälso- och sjukvårdsnämnden

 

Säg att det här inte är sant!

Sös stänger sin samvårdsavdelning och tjockar på vårdplatserna på fältsjukhussidan (avdelning 71 som innan detta hade tre övernattningsrum till femton familjer!). Där ska de sköraste och minsta små bebisarna få ligga utan sina föräldrar och kämpa - hela nätterna, hela sommaren! Det är inte sant! Säg att det inte är det! Fy skäms. Jag känner så hårt för alla uppsplittrade familjer i kris därinne. Detta är så långt ifrån en tillfredställande lösning som de hade kunnat komma. Det är omänskligt.

I varje ögonblick är vi fortfarande vid liv

Jag har läst Tom Malmquist bok. Jag var tvungen. Och när jag började var jag tvungen att läsa mer och sedan tvungen vidare tills den var slut, en natt senare. Tom Malmquists Karin är i vecka 33 och får svårt att andas, åker till SÖS, läggs in på KS, sövs ner för kejsarsnitt och dör inte långt senare. I cancer. Dotterns läggs in på neo, Tom springer mellan avdelningarna. Bygger bo på neo, brottas med myndigheter, sörjer, minns, hanterar familjens sorg, känslan av instängdhet. Panik. Hur han kommer därifrån, utan Karin men med dottern. Kommer hem, börjar överleva, får skriva den här boken, får älska den där flickan, får bli kär igen sen kanske? Får uppleva vår, sommar, september, få komma loss och ur sjukvårdsmaskinerna. Hämta och lämna på dagis. Jag tänker på henne. Som inte får det. Karin som fastnade där. I boken är jag hon. Som ligger och hanteras på IVA och som hade velat bli mamma, vars blodstatus skvallrar om organkollapser, vars dotter ska snittas ur henne, vars liv som ska ta slut. Som ska dö. Som ska dö på sjukhus, uppkopplad i maskiner. Det är förstås inte ovanligt. Men det är hemskt. I varje ögonblick är det fruktansvärt och särskilt när det blir försent.

Tom Malmquist och Karin var inte gifta. Och det är helt ofattbart vad som händer. Karin dör och dottern blir utan vårdnadshavare. Tom får ingen föräldrapenning! Dottern måste formellt placeras hos honom, han blir sin dotters familjehem. Kommunen är vårdnadshavare och ingen där verkar veta hur han ska göra för att "få" överta vårdnadshavarskapet. Det är groteskt. Och det var av just den här anledningen som jag och mannen gifte oss under andra graviditeten, men vi var ju förvarnade och visa av erfarenhet. Jag visste att om jag inte skulle klara mig skulle han i alla fall kunna sköta familjen rent juridiskt/ekonomiskt/medicinskt. Pater est-regeln. Om en kvinna är gift blir hon och maken automatiskt vårdnadshavare till hennes barn. Om inte får mamman ta med sig pappan till socialkontoret och inför vittnen höra socialsekreteraren räkna ut när barnet borde ha blivit till och sedan fråga barnets far om denna tid för befruktning kan stämma. Det fick vi göra efter neo med första dottern, då hon alltså var ca. tre månader redan. Vi fick skriva på och vittnena fick skriva på och sedan var det klart. Hon hade redan gått igenom så mycket när hon äntligen fick sin pappa som vårdnadshavare också.

Nio månader igen

Så märkligt, jag minns att det var en av mina första poster, när min dotter var nio månader och jag var i huset i Östergötland och tänkte på att hon existerat lika mycket inutero som utanför. Nu är det min son som är nio månader och som passerar över till att ha varit mer i världen utanför mig än inuti. Han ligger här bredvid mig i sängen i huset i Östergötland (precis där han kallades ner från rymden, eller gjordes eller hur man nu väljer att se på den saken!). Han snarkar lite och snuttar i sömnen. Han finns här i den verkliga världen, i livet! Mitt sista barn. Han är redan så stor. Åtta komma fem kilo, lite nytt hår på huvudet, bruna vackra stjärnögon. Min yngsta dotter sover i det blå rummet. Det är så svårt att tro det. Hur mina dagar och den här tiden i mitt liv rymmer hela deras utveckling från små frön till dessa ungar som skrattar med ögonen och som skriker med sina starka röster, som lär sig genom att testa och härmas och genom att se och smaka och känna och lyssna och som vill gosa och busa och ligga nära, som vill snutta och inte borsta håret och som kan en massa saker helt själv (treåringen) och som börjar förstå att det finns vissa poänger med att kunna förflytta sig själv men hellre skriker än övar (bebisen). Jag älskar hur de luktar och känns, jag älskar hur de finns med mig. Hur min treåring vill hålla mig i handen när vi går genom skogen ner till vattnet. Hur min bebis ligger vid bröstet och somnar. Jag ömmar. Jag orkar. Jag är stolt och tacksam. Rädd. Lite perplex över hur de gör mig så vuxen och trygg. Jag försöker vara det. Jag låtsas. Jag fäktas med facklor i mörkret. Jag spänner upp myggnät mot natten och myggen som inar. Jag måste tro att världen har god potential. Att den går att leva i. Jag har satt dessa älskade barn här. Jag. Ansvaret är enormt. Själv är jag ibland hålig som ett såll. Tron rinner som sirap. Söt, tjock, eller som batterivätska. Jag känner mig uttjänt. Jag gör fel. Jag skriker på mina barn. Sen återfinns något, en papperslapp, ett ord, en vacker sten, något att bygga på, komma tillbaka till. Där är jag, med dig och dig. Mamma fixar. Mamma tröstar. Mamma vill inte vara trött och arg. Förlåt. Vi gör något annat. Något skoj. Vi spelar yatzy, kastar tärningar, plockar blad, vispar smet. Vi hänger på oss våra mantlar och dansar en stund. Kom ihåg det: Försök bli trygga, starka, egensinnade. Vet ert värde. Känn vad ni betyder för mig.

Hej Östergötlands landsting!

Hej Christoffer Bernsköld och Östergötlands landsting!

Jag heter (namn) och jag skriver en blogg om mina egna erfarenheter och funderingar kring havandeskapsförgiftning. Nu har jag förstått att ni som landsting är först ut i landet att ha infört tidig screening för just havandeskapsförgiftning inom mödravården- trots att de nationella riktlinjerna ännu inte förespråkar tidig screening. Jag och läsarna på bloggen blir så nyfikna på hur det går! Jag har lite frågor och hoppas att du själv eller någon annan med bra insyn skulle kunna ta sig tiden att svara på dem. Hjälp mig gärna vidare om du känner att du inte är rätt person att fråga och tack så hemskt mycket för besväret i så fall!

Frågor:

Vilken slags screening för havandeskapsförgiftning görs? Hur går den till?

Varför tog ni beslutet att screena tidigt?

Vad händer i vårdkedjan för en patient som blir screenad som hög risk för havandeskapsförgiftning? Hur ser vårdplaneringen ut för henne?

Har sjukskrivningarna ökat på grund av detta?

Hur funkar det ekonomiskt? Innebär screeningen extra kostnader eller är det en besparingsåtgärd, hur tänker och räknar ni här?

Är screeningen igång ute på mödravårdsenheterna nu? Vad ser ni i så fall för tendenser såhär långt?

Ska metoden utvärderas? När?

Tack så hemskt mycket för ditt engagemang och hjälp!

Med vänliga hälsningar

(namn), som väljer att på bloggen hålla mig anonym för mina barns skull