Stafan Hansson svarade först

...att han var på semester, men skulle återkomma!

Ett mejl till Stefan Hansson och Ulrik Dolberg Anderson

Hej,

 

Jag heter (namn) och jag skriver en blogg som heter Det sista barnet (www.detsistabarnet@blogspot.com). På bloggen skriver jag om mina egna erfarenheter av havandeskapsförgiftning i en första graviditet och HELLP-syndrom i en andra. Jag vill gärna ha ett tredje barn, ett sista barn, och jag försöker i bloggen samla ihop bilden av mina erfarenheter samt kunskapen om sjukdomen till en enhetlig och förståelig bild, som jag sedan hoppas ska kunna hjälpa mig att komma till ett beslut: Ska jag våga försöka få ett sista barn eller inte. Bloggen är också till för andra drabbade som hittar dit och som kanske har samma eller liknande frågor.

När jag läser om havandeskapsförgiftning på nätet dyker hela tiden ert namn och forskning upp. Jag läser med självklart intresse det som skrivs och hoppas innerligt att era forskningsgrupper ska fortsätta att göra nya (och snabba!) landvinningar på området. Jag såg att ni lyckats stävja sjukdomsförloppet hos får genom behandling av deras immunförsvar. Det låter ju som om ni är lösningen på spåren!   

Jag har några frågor som är oerhört viktiga för mig personligen och jag undrar om  och hoppas på att ni ska kunna ta er tid att svara på dem. Jag skulle gärna publicera svaren som ni ger på bloggen också, för att fler ska få ta del av era tankar. Jag vet att det finns många drabbade därute som febrilt söker information på nätet och som pusslar med de olika svar som de får från olika människor och webbsidor och institutioner för att försöka förstå riskerna och möjligheterna för dem i deras fertila liv. Jag vet eftersom jag själv är en sådan person. Ofta är dock svaren man får väldigt motsägelsefulla att pussla med. 

Ett exempel på just denna motsägelsefullhet rör min första fråga till dig och det gäller huruvida intervallet mellan barnen är en riskfaktor. På en sida som jag har hittat står det att det innebär en ökad risk att bli gravid två år eller mindre efter senaste graviditet/förlossning, medan min förlossningsläkare vid utskrivningssamtalet sa att det tvärtom var mindre risk för havandeskapsförgiftning upp till två år efter graviditet/förlossning. Hon menade alltså att det fanns ett möjlighetsfönster just de där första två åren. För mig är detta en akut fråga att reda ut, eftersom jag inte vill missa en möjlighet till mindre risk att få havandeskapsförgiftning men absolut vill undvika en ökad risk. Och min yngsta dotter är nu snart ett år gammal!

En annan fråga som jag snurrar runt är faderns arv. I min släkt finns inte havandeskapsförgiftning tidigare vad jag vet och kan överblicka, men det finns i min mans. Hans mamma hade havandeskapsförgiftning i sin första graviditet. Hur mycket tror du att mitt insjuknande kan härröra från hans gener?

En fråga som man kan säga hänger ihop med ovanstående är huruvida riskerna ökar eller minskar vid partnerbyte. Jag har förstått att det generellt minskar risken för havandeskapsförgiftning. Det här sambandet kan handla om immunitet, och att kroppen "vänjer sig" vid barnafaderns antigener. Därför har vi också, kan man gissa, en sjunkande statistik för havandeskapsförgiftning efter första barnet. Men om man, som jag, blivit sjuk två gånger med samma barnafar, kanske det istället är säkrare att få barn med en annan person eller alternativt att använda donator för en tredje graviditet? Men frågan är alltså vad du/ni tror om detta?

För mina döttrars räkning undrar jag om risken för dem ökar särskilt i och med att både jag och deras farmor hade havandeskapsförgiftning?

En annan fråga som har dykt upp i arbetet med bloggen är kopplingen sex/immunitet/havandeskapsförgiftning. Vissa källor på nätet insinuerar att kvinnans immunsystem kan reagera på antigener inte bara under graviditet utan även vid sex där mannen får sädesutlösning i kvinnan? Kan det ligga något i detta, anser du/ni? Och i så fall bör jag tala om för mina döttrar att ha en mer sexualrestriktiv hållning i sina liv än vad jag kanske haft, för att skydda dem - som redan alltså har en ökad risk med sig ?

Eller tror ni rent av att faran är över när de väl befinner sig där, i familjepaneringsstadiet om ca 25 år? Medicin finns tillgänglig och säker och sjukdomen har spelat ut sin roll på jorden? (Det hoppas jag!)

Och hur passar förresten abort in i bilden här? Är abort en riskhöjande faktor för havandeskapsförgiftning för en kvinna, tror du/ni?

Vet du/ni var man kan hitta tillförlitlig statistik kring insjuknande och utfall, samt behandling av havandeskapsförgiftning? Det vore så intressant att titta på.

Är rent av havandeskapsförgiftning en autoimmun sjukdom, anser du/ni?

Finns det en koppling till endometrios?

Finns det som det ibland hävdas bevis för en ökande tendens av havandeskapsförgiftning eller är sjukdomsstatistiken konstant över tid? Om den är ökande, vad tror du/ni att detta beror på?

Jag vet att det här är mycket att svara på, och säkert finns det inga entydiga svar, men just era tankar vore så bra att få formulerade kring just dessa frågor.

Tusen tack för din ärliga hjälp!

Med vänliga hälsningar

(namn)

(som på bloggen skyddar mina barn och håller mig anonym tills vidare)

  

 

Intervall mellan barnen, risk eller möjlighet?

Jo, jag skrev tidigare om riskgrupperna som brukar nämnas i olika variationer när det pratas om havandeskapsförgiftning. På en av de i bloggen omnämnda sidorna (den engelska) kunde man läsa att det har betydelse vilket intervall man har mellan barnen, mer än tio år är en riskfaktor och mindre än två är också, enligt dem, en riskfaktor. Detta stör mig i mitt beslutsfattande kring det sista barnet. Jag hade aldrig tidigare läst att mindre än två år mellan barnen skulle öka risken för havandeskapsförgiftning. Tvärt om hade jag under mitt eftersamtal på sjukhuset fått förklarat för mig av läkaren att upp till två år efter en förlossning stod ett litet fönster öppet av minskade risker för havandeskapsförgiftning. Att min läkare sa så gjorde mig modig och bestämd på att inte vänta för länge denna gång, dels för att jag redan nu är 35 år gammal (vilket också börjar dra ihop sig till en riskfaktor) och dels för att jag alltså hade detta öppna fönster att hoppas lite extra på. Men denna engelska text om riskfaktorer ställer alltså till det för mig. Det betyder att jag snarast möjligt behöver utreda frågan vidare om huruvida mindre än två år efter förlossning är en risk eller en möjlighet. Och tiden tickar. Idag fyller min yngsta flicka 11 månader! Att bli gravid sist tog sju månader och då var jag nyss fyllda 34. Stress är väl kan tänkas inte heller så bra, va?

upphittad referens

I ett tidigare inlägg om riskgrupper nämnde jag att jag hittat källor på nätet som talat om immunologi och sex kopplat till havandeskapsförgiftning. Här finns en Powerpointpresentation som två läkare, Siv Törnell och Mats Karling, vid Norrlands Universitetssjukhus satt ihop. Av denna presentation att döma verkar de funnit belägg för till exempel att pappans arv har riskrelevans och för att ett "aktivt sexliv med samma partner" verkar skyddande för utvecklingen av havandeskapsförgiftning. Det verkar dock som att denna föreläsning hölls år 2005 och kanske har dylika teorier reviderats nu? Eller så är detta något som läkare väljer att inte prata så mycket om idag, kanske för att det ännu inte är helt klarlagt? Det verkar överlag finnas många sådana smått paternalistiska förhållningssätt gentemot just blivande mammor, som om det är allmänt vedertaget att de inte ska "oroas i onödan" (vad det nu är?). Jag är trött på detta. Det är våra liv och våra barn, våra kroppar och våra sexliv.

Tilläggas till detta inlägg ska att det ÄR skönt för mig att ha hittat referensen äntligen, eftersom jag inte vill vara den som insinuerar saker här utan belägg.

Här är powerpointpresentationen! 

Vad säger ni, läkare, forskare och mammor och andra? Kan ni förklara mer, please?

En mammas liv

Det här är det som skräms. Sjukvården fångar inte upp och hinner inte med i förloppet, både mamman och pappan ber om hjälp. Hon hade ont i magen och han kände hur blodet slog i tinningarna på henne och sedan bara pang! Total hjärnblödning. Tre barn utan mor. Det är så fel, så skrämmande diffust, tills det går så inihelvets fel. Här är artikeln.

kopplingen till hjärt- och kärlsjukdomar senare i livet

Den där kopplingen skrämmer mig. Här kan man läsa mer om det om man vill!

På eftersamtalet med min förlossningsläkare sa hon att jag skulle se det som en möjlighet. Att mina havandeskapsförgiftningar var som en teststicka som absolut visade att jag hade förhöjda risker för hjärt- och kärlproblem i framtiden. Jo, men samtidigt, menade hon, var detta något som jag nu kunde göra något åt. Hon sa att ingen kan sia om när hjärt- och kärlproblem debuterar. Kanske kommer de när du är åttio, sa hon, men gav ändå väldigt specifika råd som gällde för här och nu: Ät inte P-piller, motionera tre gånger i veckan minst, håll bra kost och mät blodfetter samt blodtryck några gånger per år. Innan mina graviditeter var jag en 29årig kvinna utan tankar på blodfetter och blodtryck. Jag sprang i skogen och tyckte det var härligt. Jag saknar den obekymrade kvinnan nu. Att leva med att tänka på blodfetter och hjärt- och kärlproblem gör mig ändlig och modfälld och gammal. Direkt efter blomningen, höjdpunkten i att vara gravid, föll jag ner i medelålderns hälsoängslan. Så himla osexigt.

Nyss hemkommen...

...från mannens släkt och efter en natt med vinglas och tända ljus i vinterträdgården hos min mans syster kan jag konstatera att jag farit med osanning här på bloggen tidigare. Det gällde min svärmors insjuknande i havandeskapsförgiftning för länge sedan. Enligt min mans äldsta syster var både hon och hennes mor döende under den mycket utdragna förlossningen. Det hade varit mycket allvarligt. Systern berättade också att hon troligtvis var fyra veckor för tidigt född på grund av just havandeskapsförgiftningen. När min svärmor för många år sedan berättade om detta för mig måste hon ha tonat ner allvarlighetsgraden, kanske för att jag då väntade barn?, men hon var alltså mycket illa däran, precis som jag själv sen också blev.

Nu har jag precis bjudit mina döttrar på varsin smultron med mjölk-efterrätt. De gillade!