Jag är lite orolig över mitt fokus här och tänkte därför formulera mitt syfte en gång till. Jag behöver bearbeta mina erfarenheter från förlossningarna, graviditeterna och av att ha varit sjuk och vårdat ett av mina barn på neo. Jag behöver bearbeta för att kunna återhämta mig. När jag började skriva den här bloggen var angelägenheten att jag stod inför fattandet av ett svårt beslut: Jag behövde bestämma mig för eller emot ett sista barn. Nu har jag ett sista litet barn på gång och syftet att komma fram till ett beslut har fallit bort samtidigt som behovet av att bearbeta och i förlängningen återhämta mig har blivit än mer viktigt. Jag måste skriva bort mig från ordlösa känslor och komma ut på andra sidan med ork nog att ta hand om en liten till.
Men det är det här med gränsdragningarna, hur lätt det är att falla in i det kanske alldeles för privata? Jag känner mer och mer hur jag använder bloggen som dagboken jag inte hunnit skriva i sedan jag var i tonåren. Och jag måste påminna mig: Det här är ingen dagbok. Texten blir kvar, människor läser. Och jag vill ju dela med mig. Vill inte att saker ska kännas för privata för att berättas om. Men.... Jag skriver just nu den här posten. Jag har tydligen betänkligheter. Jag fattar mer och mer hur svårt det är med gränsdragningarna: Fertiliteten, graviditeten, familjen, erfarenheterna... i just mitt liv. Å ena sidan det och å andra sidan det där andra syftet som har mer med den medicinska erfarenheten att göra, frågorna kring de två märkliga sjukdomarna HELLP och havandeskapsförgiftning, svaren och informationen som man möts av, känslan av att ha det i kroppen. Det syftet känns förhållandevis lätthanerat och jag tänker att det finns ett sånt omättligt behov av information där ute, kvinnor som drabbats som har alla dessa frågor snurrande i huvudet...
Eftersom mina syften med bloggen är att både sprida information och ställa frågor samt att bearbeta mina egna erfarenheter så kommer inläggen att sprida sig längst med en skala som går från personligt till mer allmänt. Jag måste se till att hantera det och ni som läser får stå ut med bredden och vidden.