Och förresten längtar jag efter min psykolog...

... synd bara att det var åtta år sedan vi avslutade min behandling. Eller vi förresten? Det var hon. Hon som tyckte att jag var färdigbehandlad och redo för ett eget liv. Men kan jag få invända något mot detta såhär en åtta år och en massa erfarenhet efteråt? Det finns väl ständigt och jämt ett behov av att i 45 minuter självreflektera tillsammans med en uppmärksamt lyssnande person som är förmögen att komma med finstämt nya inspel och kloka perspektiv? Varför skulle jag eller någon vilja leva egna liv utan detta?

Jag har dessutom saker att älta nu och jag känner mig tung och tjatig i mina vanliga sammanhang.