Föreläsningen hade två delar. I den första delen talade Stefan Hansson om forskningsläget generellt och i en andra del pratade han om den egna forskningen för att få fram ett screeningverktyg och (och hör och häpna:) ett läkemedel, en alldeles ny möjlig behandling av havandeskapsförgiftning - teoriernas sjukdom! Jag kommer i detta inlägg skriva om föreläsningens första del och om forskningsläget generellt när det gäller havandeskapsförgiftning, allt enligt Stefan Hansson som grundade denna del av föreläsningen på ARG rapport nr 72 (som jag måste beställa). Sedan kommer jag bara kort gå in på huvudprincipen kring Stefan Hansson forskning vad det gäller läkemedlet.
Stefan Hansson började med att gå igenom havandeskapsförgiftningens olika steg. Det första kännetecknas av att det befruktade ägget som snart ska komma att bli både foster och moderkaka fäster för grunt i livmoderslemhinnan. Allteftersom moderkakan växer och graviditeten fortskrider skapar det här grunda fästet ett sämre flöde mellan barnets och moderns system och i barriären mellan de båda systemen startar en destruktiv process som kallas för oxidativ stress. Stefan Hansson valde att likna detta vid "rost". Detta "rost" gör barriären mellan modern och barnets skilda blodsystem bräcklig och porös och snart läcker hemoglobin från fostret ut i moderns system där det i ett andra steg i utvecklingen av havandeskapsförgiftning orsakar generell inflammation i moderns kärl som då skadas i sitt endotel (en del av kärlväggen som gör kärlet elastiskt och smidigt) och släpper ifrån sig proteiner. Dessa proteiner hamnar till slut i moderns urin vilket då blir ett mätbart kriterium för diagnosen havandeskapsförgiftning. Det andra kriteriet är högt blodtryck. Närmare bestämt ett blodtryck på >140 i övertryck och >90 i undertryck. Den generella kärlinflammationen slår mot kroppens samtliga organ och särskilt mot njurar och lever och hjärna. Mamman kan vid det laget ha väldigt diffusa symptom, kanske svullnad, kanske huvudvärk, kanske buksmärtor och kanske ögonflimmer men det höga blodtrycket eller utsöndringen av proteiner kan passera obemärkt förbi och modern behöver inte känna av några symptom alls. I moderkakan bildas inflammation, tromboser och infarkter vilket förstås påverkar barnet. Tillväxthämning hos foster är mycket vanligt vid havandeskapsförgiftning. Vid allvarliga fall av havandeskapsförgiftning med väldigt högt blodtryck och vid eklampsi (kramp) kan moderns hjärna skadas av svullnad, blödningar och infarkter.
Stafan Hansson fortsatte med att prata om den profylaktiska behandling som idag finns att tillgå. Behandling med Acetylsalicylsyra så kallade ASA-läkemedel, exempelvis Trombyl eller Asperin hjälper till att skjuta fram förloppet av havandeskapsförgiftning. Detta kan, enligt Stefan Hansson bero på ASA-läkemedlets antiinflammatoriska egenskaper samt på dess blodförtunnande effekter (vilket skapar ett bättre flöde i moderkakan och dämpar den oxidativa stressen?). Folsyra är också viktigt att inte ha brist på och inte heller kalcium (vilket vi knappast har i västvärlden). Förutom detta har den viktigaste faktorn för prevention fram till nu hetat övervakning. Stefan Hansson valde att visa en studie över mödradödligheten i havandeskapsförgiftning i England historiskt sett och enligt den är införandet av mödravårdscentraler med kontroller av blodtryck och proteinuri den största och viktigaste insatsen för att minska dödligheten i havandeskapsförgiftning, från nästan 200 fall 1952-54 till strax över 30 fall 1973-75. Behandling med blodtryckssänkande medicin samt magnesium mot kramper har i senare skeden också sänkt mödradödlighetsstatistiken i England men inte tillstymmelsevis så radikalt som mödravårdens övervakning och identifiering av drabbade.
Så övervakning och kunskap om riskgrupper är livsviktigt. Enligt Stefan Hansson är riskgrupperna som följer: Heriditet (har ens mamma till exempel haft havandeskapsförgiftning ökar risken med 8 gånger), Primiparitet (Första graviditeten ger en tre gånger så hög risk som senare graviditeter), Extrem ålder är en risk(<20 or >40), assisterad befruktning ökar risken, (diffusa och oberforskade??)paternella faktorer (faderns gener) ökar risken, etnicitet har betydelse (till exempel svarta kvinnor har högre risk att drabbas) och har man systemsjukdomar så som kroniska njursjukdomar, diabetes, hypertoni samt en BMI över 35 ökar risken, samt om väntar tvillingar eller är gravid med en mola, det vill säga är gravid med bara en moderkaka, så kallad druvbörd. Att ha varit tidigare drabbad av havandeskapsförgiftning ökar (som jag så väl fått erfara) risken för att drabbas av havandeskapsförgiftning i senare graviditeter också.
Stefan Hansson valde också att visa för oss en powerpointad faktaruta som löd:
Efter graviditetsrelaterad hypertonisjukdom (havandeskapsförgiftning) ökar risken senare i livet för
- hypertoni
- Ischemisk hjärtsjukdom
- cerebrovaskulär sjukdom
- diabetes typ 2
Störst riskökning har de med tidig förlossning på grund av preeklmapsi vid index (första) graviditet. Vid upprepad hypertonisjukdom under graviditeten ökar risken ytterligare.
Jag vet inte, det var något med den där sidan i Power Point-presentationen som jag höll väldigt långt ifrån mig då för nu när jag gick igenom presentationen igen var det som om jag läste faktarutan för första gången. Jag tycker verkligen att detta är oerhört skrämmande att tänka på och jag får genast impulser till både det ena och det andra. Att springa och banta OCH till att äta fem deciliter julkola och dricka öl och sötdricka och bara skita i allt som heter hälsa för vad fan spelar det för roll i så fall? Jag är ju redan skadad. Jag blir aldrig helt återställd, jag har hjärtsjukdom att se fram emot! Okej. Ett litet personligt inflik av panik bara...
Vad mer sa då Stefan Hansson?
Jo, han gick i en andra del av föreläsningen in på sin egen forskning kring det fria fosterhemoglobinets roll i sjukdomsprocessen och han talade om ett kroppseget protein som han och forskarteamet har upptäckt kan transportera undan det fria fosterhemoglobinet ur moderns system och (förhoppningsvis också) reparera skadorna i moderkakan och därmed läka ut eller i alla fall kraftigt dämpa havandeskapsförgiftningens härjningar i moderns kropp. Att genom ett blodprov söka efter fritt fosterhemoglobin i moderns system skulle i sig också kunna vara en möjlighet att screena för havandeskapsförgiftning tidigt i graviditeten, då fosterhemoglobinet läcker ut långt innan sjukdomen blir farlig för mamman (så tidigt som i vecka tio av graviditeten, cirka 13 veckor innan proteinet från kärlen börjar läcka ut i urinet).
Stefan Hansson berättade om sina (stackars!) får som med hjälp av det kroppsegna proteinet tillfrisknat från HELLP-syndromlikande symptom till skillnad från fåren i kontrollgruppen (ännu mer synd om dem förstås!) som jag antar inte klarade sig. Han berättade otroligt intressant om den artificiellt kopplade moderkakan som forskarteamet kunde göra både sjuk och frisk. Sjuk genom att pytsa i fosterhemoglobin i moderns (artificiella) system som på en gång reagerade med högt blodtryck och frisk genom att pytsa i det där kroppsegna proteinet. Stefan Hansson och forskarteamet är nu i ett skede då de avslutar djurförsöken och ska gå vidare till kliniska studier på människor. Förhoppningsvis har vi ett läkemedel ute om ca tio år. Han säger att det är vad han hoppas på. Och jösses! Det gör ju jag med. Jag skriver mer om allt detta snart. Det finns så många olika aspekter av det här som är värda att dyka djupare in i. För att inte tala om den ekonomiska verkligheten i läkemedelsbranschen. Tänk att den här sortens forskning behöver ragga privata sponsorer eftersom Women Health-issues är ett lågprioriterat och ett allt för komplicerat fält för de stora läkemedelsbolagen...
Varför är det så?
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar